Referensramar och kulturell isolationism

Ett tag sedan jag skrev nu tror jag. Inte fått några besök här på bloggen heller. Helt i sin ordning förstås. Har lite av en vana att avfärda min blogg som mer av en dagbok än ett kommunikationsmedel. Helt riktigt så förstås. Det är så vad jag skriver här ska tolkas.

Nu sitter frågan om mitt lilla hov i mitt huvud igen dock. Och som så ofta när den gör det känner jag att jag vill vädra lite känslor här på bloggen. Ett litet misstag mitt lilla hov brukar göra är att värdera ord jag säger på lite udda sätt. Tar saker jag säger för seriöst ibland, och tar mig inte på alvar när jag menar alvar. Som att de plockade upp lite av ett godtyckligt urval av min kommunikation och tog den delen med största möjliga alvar, men ignorerade allt annat. Detta med helt oberäkneliga resultat.

Verkar lite som att vad jag sade till mormor för någon månad sedan, om att häxor verkar som ena trevliga typer, har varit en sådan grej som tagit fart. Missförstå mig rätt, jag menade vad jag sade, inte bara stollerier som blåsts upp denna gång. Mitt intryck av häxor har formats i första hand av den japanska populärkulturen, lite grand av Harry Potter också. Tolkar dock skillnaden i mina idéer om vad häxor är och mormors mer som en generationsskillnad, inte så mycket att jag skulle ha udda referensramar.

Har dock udda referensramar, det är medvetet, försöker medvetet isolera mig kulturellt. Och mitt främsta medel för detta är just att skaffa mig udda referensramar, konsumera annan kultur än andra.

Ett exempel på det senare fenomenet var det fantastiska fallet för typ ett år sedan (eller var det två?) när jag fått magsjuka på en vistelse inne i stan. Snabbt där det upp lite av en diskussion på Twitter, till synes apropos ingenting, om vad magsjukeviruset heter. En viss populär amerikansk TV-serie användes som referens. En som är mycket populär bland nördar.

Gissar på att mina medmänniskor bara tog för givet att jag följde denna TV-serie. Vilket jag inte gör. Tittar inte på spelfilm. Är ointresserad av amerikansk populärkultur. Och alltså går referenser till sådant mig helt över huvudet. Gissar på att idén att jag är nörd är lite etablerad och en och annan av mina medmänniskor bara tog för givet att jag intresserade mig för saker som ”alla” nördar intresserar sig för. Vilket jag alltså verkligen inte gör.

Konsumerar ganska mycket nischad nördkultur. Lyssnar för närvarande på någon podcast av Dungeons and Dragons. Så nördigt det blir typ. Och det kryllar av nördkulturreferenser och nästan allt av det går mig förbi helt. Delar verkligen inte referensramar med den typiska nörden, särskilt inte den typiska amerikanska nörden, och är ärligen inte intresserad av att göra det heller.

Har noterat lite av ett uppsving för Alice i underlandet. Alltså som kultur att referera till. Tycker det är lite kul. Frågat mig om mitt lilla hov är inblandat men tror inte riktigt det. Menar, de har skrytit om hur de kan ändra världen för att den ska passa mig bättre. Samtidigt så är dessa verk ganska populära utan deras inblandning. Tycker dock att det lite passar i ett bredare tema kring de narrativ de verkar ta in om mig. Men upplever ändå att hela nyromantikgrejjen som verkar vara uppsving (och jag förespråkat) åtminsone inte enbart är deras verk.

Bza. Gurka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: