Lite om hur mina medmänniskor ännu gör mig illa

Fick idag ett inlägg på ett gammalt inlägg där jag diskuterar vad jag där kallar ickemateriella personer. Mycket märkligt begrepp kan jag känna. Verkar tämligen uppenbart att jag i inlägget diskuterade de människor jag numera brukar kalla mitt lilla hov (ett annat märkligt bergepp, i och för sig). Minnet om att de hade en ovana att blanda ihop mig med ett nättroll hade vid det läget inte återkommit. Måste erkänna att det känns lite märkligt, minnet borde ha återkommit när jag sniffade ämnet så nära.

Vid den tiden hade jag en stark bild av att mitt lilla hov försökte projicera sina egna ideal på mig. Jag försökte vara duktig prinsessa så gott jag kunde så när jag upplevde att de gjorde det kom jag åtminstone i viss utsträckning att försöka simulera dessa upplevda ideal. Och i och vad de sagt om hur prinsessor kan och bör vara så var det inte de hälsosamaste ideal att internalisera. Särskilt inte med tanke på de trauman jag upplevt som yngre. Är fortfarande fast i mycket av det tänket, och kommer fortsätta vara det om de inte tydligt backar och tar fram andra ideal för mig att ta till mig.

Samtidigt frågade jag mig, och det kanske är så den texten ska tolkas, i vilken utsträckning har jag som prinsessa ett ansvar att försöka leva upp till deras idéer? Har jag det ansvaret även om jag märker att de gör mig illa? Har jag rätt att få kräva mina prinsesstitlar om jag inte klarar av att vara vad de tycker en prinsessa ska vara? Att jag senare kom att inse att mycket av deras prinsessideal inte alls var så mycket rotat i tradition, utan snarare i ett nättrolls sexfantasier, kom att slå väldigt hårt. Känns fortfarande oerhört tungt.

Det här har förstås varit ett inte obetydligt skäl till min upprördhet på mitt lilla hov. Också varför jag anklagat dem för att förvärra snarare än avhjälpa mitt trauma. Idéer om att sprida sexualiserade bilder på kvinnor tydligt avsedda för manlig blick till mig verkar ha blossat upp igen hos dem. Har svårt att tolka i vilken utsträckning de är inblandade. Och i så fall vad syftet är. Normalisera nedvärderande attityder? Exponeringsbehandla? Bryta ned min självkänsla genom att återtraumatisera mig?

Kanske får göra som jag gjort förut, börja avfölja och blocka en del typer på Twitter på basis av att de potentiellt skulle kunna vara inblandade i det. Problemet är bara att mitt lilla hov har varit bra på att gå runt det. Spridit bilder och länkar via andra filurer jag följer istället. Isolerar mig redan socialt i köttvärlden till stor det för att jag vill kunna hindra dem från att göra mig illa. Att inte kunna använda sociala medier, ens bara läsa, skulle vara en ganska hård ytterligare begränsning av mitt liv.

Mitt största problem med mitt lilla hov är att de verkar helt oförmögna att ta ansvar för den skada de orsakar. Gör de mig illa genom att pränta in destruktiva kvinnoideal i mig kanske de ska ta sig en funderare på vad det är de håller på med och vad de kunnat göra annorlunda. Men icke, de väntar ett par månader, kanske något år, sedan samma visa igen. De gör mig illa på nytt och vi är tillbaka på ruta noll. Är som att deras idé om hur en prinsessa ska vara fortfarande baserar sig på ett nättrolls sexfantasier.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: