Mer ocharmig offensiv mot ryktesspridning

Funderat ett litet tag nu på en sak jag sade till min lillebror ganska nyligen. Om att skälet till varför ingen av oss någonsin varit särskilt intresserad av sex. Uttryckte att jag jag tyckte det var ganska självklart att vi inte vet vad vi faktiskt skulle tycka om sex eftersom att vi inte provat. Men ointresset kommer nog av att vi aldrig dragits till saker som vi upplevt förbjudna eller tabubelagda. Jag har själv tvärtom alltid haft en stor respekt för tabun.

Kom att tänka på detta i relation till en annan grej. Mitt lilla hov spekulerade en gång i tiden att jag skulle tycka det var kul att spela för pengar. Plockade fram en enarmad bandit för mig att prova på när jag var i yngre tonåren. Förstår alls inte charmen, tvärtom kännde jag mig där och då väldigt konfunderad över det hela.

Antagligen var beslutet att släpa fram skiten relaterat till att mitt lilla hov blandat ihop mig med ett nättroll. Ett troll som märkligt ofta verkar ha haft attityder och drag närmast rakt motsatta mot mina egna. I och med att trollet verkar ha varit ett passionerat fan av cybersex med grova inslag gissar jag på att mitt lilla hov associerade det med ett personlighetsdrag. Väsentligen draget att dras som en magnet mot sådana nöjen samhället brukar se ned på. Klassiskt syndigt beteende. Utsvävande sexliv, spel, droger, och så vidare alltså. Är det det som kallas sensationssökande kanske?

Själv verkar jag dock vara på rakt motsatta änden av den skalan. Är väldigt konservativ med hur jag vill ha mitt liv och föredrar lugna nöjen. Klappa katt, odla växter, ta hand om datorn. Antagligen också därför jag får panik när mitt lilla hov visar upp en helikopter och vill korka upp champagne. Har länge varit livrädd för alkohol- och festkultur. Och jag tänker att jag har kunnat bygga upp den rädslan just för att hela grejjen går så rakt på tvären mot hela min personlighet.

Det är förstås också så att jag under inga omständigheter vill bli associerad med människor som dras till dessa saker. Därför jag förfasat mig så över mitt lilla hov att sprida bisarra rykten om mig till mina japanska släktingar. Denna ryktesspridning är väl kanske vad jag tycker är den absolut grövsta kränkningen de åsamkat mig. Inte bara har att de spridit ryktet att jag skulle vara nazist, utan också att jag skulle vara ett sensationssökande, kvinnohatande kräk. Och jag inte har haft några möjligheter att få dem att lägga av med dumheterna.

Vet ju att mina medmänniskors ryktessprindning sätter vad som på engelska kallas ”anchoring bias”. Så det spelar liksom ingen roll hur mycket jag tar avstånd från dumheterna. Några av de människor som hade kunnat vara viktiga för mig kommer för alltid att assosciera mig med skit jag inte vill ta i på en armlängds avstånd. Personlighetsdrag och attityder jag hyser ett öppet förakt mot.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: