Min respekt för mina medmänniskor kvarstår

Har tänkt mer på det jag skrev förra inlägget och känner att jag har ett par saker jag vill lägga till.

Efter helikopterprojektet var jag oerhört upprörd. Inte så mycket över helikopteråkandet som av en del av mina medmänniskor spridit rykten om mig, och att de lyckades trauamtisera mig, antagligen för livet. De gick för långt, och de triggade ett hämndbegär i mig som jag känner mig väldigt obekväm med själv. Vissa saker är helt enkelt inta tolerabla, inte under några omstänigheter, och jag måste hantera dem eftyer det.

Vad som verkar kunna ha hänt nu är inte på något sätt jämförbart. Ingen har spridit hemska rykten om mig, och ingen har gjort mig illa. Jag känner stor respekt för de inblandades insatser, och tacksamhet för att de försöker. Är missnöjd mest över att jag inte tillåtits komma med feedback på deras planer innan de började bränna av mina pengar.

Att det kanske inte gick som planerat är egentligen ingen enskilds fel. Jag har varit otydligare med hur jag kommunicerat än jag hade kunnat vara. Önskar inte att någon personligen tar på sig ansvaret. Tvärtom har jag förståelse att allt inte alltid går som hoppats. Och jag önskar att de som varit inblandade i dessa planer vågar och kan vara kvar i organisationen. Misstag är kompetensbyggande. De är oki.

Det finns en stor pengahög, bättre att mitt lilla hov vågar satsa på vad de tror på än att de är rädda för att jag ska få utbrott. De pengar som gått åt har gått åt, och det är oki. De har gått till kompetensbyggande om inte annat. Försök inte ersätta dem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: