Lite fluff om min personlighet

Har senaste veckan eller så fått en del besök på bloggen på inlägg där jag diskuterar psykiatri och min personlighet. Tänkte försöka kommaentera lite vidare. Tyckte som jag så ofta gör att de inläggen var i huvudsak bra.

Generellt när jag diskuterar min personlighet diskuterar jag den förstås från mitt perspektiv. Har inte någon vidare förmåga att jämföra mig med andra. Så många av de drag jag tycker mig ha kan mycket väl vara mer eller mindre allmänmänskliga, och jag behöver alls inte vara mer så än de flesta andra.

När jag kallar mig själv ”manipulativ” menar jag att jag i vissa sammanhang kan vara oärlig med mina avsikter. Där jag exempelvis kan välja att delta i ett evenemang eller liknande inte för att jag har något intresse av evenemanget i sig utan snarare för att jag vill få en inblick i ett sammanhang jag normalt inte skulle delta i. Får ibland dåligt samvete över att jag gör sådana saker, varför jag kallar det för min manipulativa sida. Samtidigt är det ju en hårfin linje mellan att vara faktiskt engagerad och att fejka engagemang.

Kan gå vidare och säga att jag hela tiden, oavsett sammanhang, har prinsessandet och mitt lilla hov i bakhuvudet. Observerar noga allt, precis allt, människor i min omgivning för att se om något är relevant att tolka i en kontext av deras arbete. För det mesta finner jag inga särskilda skäl att tro det, i och för sig. Den här hyperuppmärksamheten kanske också är något man kan se som ett symtom på psykiatriska problem om man vill det.

Vad gäller det psykiatriska. Känner fortfarande inte att det är jätterelevant för mig att bli psykiatriskt bvedömd i tid och otid. Betraktar mig som huvudsakligen klar i skallen. Och vilket som, kan knappast öppna upp mig för en läkare gällande prinsessandet eller så vilket som. Skulle behöva utbilda den stackars läkaren i den sociala kontext i vilken jag existerar för att ens hjälpligt kunna förklara hur jag upplever situationen. Och sätta stackarn på en halvårs utbildning i jagkunskap känns inte jätterealistiskt — och skulle dessutom vara aldeles för tungt för mig.

Har faktiskt kännt, när jag springer in i psykiater som avger lite mer av en kompetent aura, att jag skulle önska att hen engagerade sig lite mer i att klura ut hur jag faktiskt känner. Har lite av en förhoppning att kanske, kanske, finns det någon därute som faktiskt har förmågan och viljan att hjälpa mig med mitt trauma. Känner mig idag beroende av mitt lilla hov för att få den hjälpen, samtidigt litar jag inte på dem.

Nu är klockan redan halv två på natten så måste sova. Gurka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: