Ett försök att hindra mer förändringstrams

Fick i förrgår ett besök på detta gamla inlägg. Skriver om att jag inte har så mycket framtidsdrömmar. Fortfarande sant. Är lite rädd att en och annan medmänniska skulle kunna tolka det som ett intresse att fara ut och leva mitt i ingenstans. Vet inte varför jag får den känslan. Inte på något sätt en uppenbar tolkning.

Är alltså inte egentligen särskilt intresserad av skalbaggar. Eller i vart fall inte mer intresserad än andra arter. Inte mer intresserad av att studera skalbaggar än andra saker heller. Tar upp dem mer som ett exempel i inlägget.

Idag till skillnad från -13 fokuserar jag inte längre så hemskt mycket energi och tankekraft på könskorrigeringen. Japanskastudierna går först numera. Könskorrigeringen är inget jag behöver arbeta aktivt med på samma sätt längre.

Prinsessandet är, liksom alltid, vad jag sätter främst. Försöker i möjligaste mån hålla en ganska traditionalistisk attityd kring prinsessandet men kämpar lite i uppförsbacke med det. Mitt lilla hov verkar ha en något radikalprogressiv syn på frågan. Väljer att inte ens informera mig om vad för traditioner jag har att förhålla mig till.

Vet att dessa mina medmänniskor en gång bestämde sig för att jag skulle vara helt mot prinsessandet. Funderar på om deras negativa attityd kan ha med det att göra. Å andra sidan trodde jag mig ha skrubbat bort de fantasierna. Förstår inte riktigt varför de verkar insistera på att tillskriva mig åsikter jag inte har.

Kan inte utesluta att de försöker hålla mig borta från prinsessandet för att de oroar sig för min säkerhet. Men har verkligen fått bilden att de föreställer sig att jag är någon form av radikal kontratraditionalist. Vet att de gick och mer eller mindre systematiskt rev upp traditioner i mitt namn en period; förstod aldrig riktigt varför men de verkade föreställa sig att jag skulle uppskatta det.

Visst, jag har alltid varit den första att kategoriskt gå i prinsessors försvar. Mest för att skydda mig själv, i och för sig. Detta har också inneburit att jag varit tvungen att sätta mig på tvären mot traditioner ibland. Men det har aldrig varit traditionen i sig jag vänt mig mot, utan det faktum att den tillåts skada människor. Att extrapolera detta till ett generellt motstånd mot traditioner verkar mig tämligen bisarrt.

Försöker i möjligaste mån övertala mitt lilla hov att inte i onödan riva upp eller ens förändra traditioner. Blev ledsen på dem när det kom fram att de släppt den tidigare hemligheten kring kaffehårfärg till exempel. Likaså reagerade jag mot att de bestämde sig för att låta en annan klan lägga ned verksamheten (och verkade föreställa sig att de skulle vinna min uppskattning för det). Får en känsla av att de bestämt sig för att jag skulle vara någon form av modernistisk revolutionär. Förstår bara inte på vad för basis.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: