Gurka #958

Saker känns lite sorgligt igen. Visst, träffade min familj igår, som jag brukar göra på lördagar. Vilket är trevligt. Och de lyckades lite smått antyda saker de hade skäl att tro var i någon mån relaterade till det paket minnen jag en gång lyckades tappa bort. Trevligt att se att de är engagerade i att försöka göra saker lättare för mig.

Fått skäl att fundera på idén att jag vuxit upp i en ganska kristen kontext. Har ett ganska distanserat förhållande till religionen och har väl kanske också alltid haft det. Fram till att de från den japanska sidan lyckades upptäcka min existens hade mina föräldrar en vana att försöka att inte trycka ned kristendomen i halsen på mig; prata om gudar i plural och så.

Senare, med efterspelet av mitt trauma, och senare puberteten, och så vidare så distanserade jag mig mer och mer från verkligheten. Livet blev ett rollspel, jag låtsades hela tiden vara någon jag inte var. Försökte leva upp till mina medmänniskors idé om vem jag var istället. Anpassa mig till förväntningar och så.

I och med att jag aldrig riktigt identifierade mig med den roll jag levde i så blev väl kanske heller aldrig kristendomen, eller för den delen svenskheten, någon vidare viktig del av min identitet. Prinsessandet med allt som kommer det har företräde. Tvärtom är väl kanske kristenheten en av de försvarskonstruktioner jag velat skala av mig. Precis som den manliga rollen. Gömde mig i en roll för att jag aldrig skulle behöva känna mig träffad av diverse trams som kom farande av och till.

Dessutom har jag starkt kommit att känna att mitt lilla hov väldigt aktivt, åtminstone sedan de började blanda ihop mig med det där nättrollet, försökt bastardisera den stackars lilla prinsessa som är jag. Och jag har väl kommit att associera deras påtryckande för kristendom med deras försök att spåra ur projekt ‘världens bästaste prinsessa’. Varvid oproportonerlig korrektion känns påkallad. Därför är det så illa att jag i princip måste, med bestämdhet, ta avstånd från kristenheten.

Min förhoppning efter att jag lyckades krossa trollmyten där senvåren -14 var att vi rätt och slätt skulle ta och glömma allt som hänt sedan det trollet blev inbladat i det hela. Med det glömmt och begravet hade vi kunnat gå vidare till ngåot seriösare istället. Och då hade också frågan om kristendomen fått begravas. Nu blev det inte så, mitt lilla hov valde att inte gå tillbaka till ruta ett. Får väl så vara. Men vissa saker måste jag faktiskt insistera på att jag inte vill bli beblandad med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: