Ett praktiskt perspektiv

Misstänker nästan det finns en övertro på hur mycket jag faktiskt bryr mig om saker sådär i allmänhet. Vilket är fascinerande. Tidigt -09 lyckades jag rädda mig själv från självmord genom att övertala mig om att det kommer hända intressanta saker i framtiden. Det skulle bli intressant att observera hur världen utvecklar sig, vad vetenskapen finner, och så vidare. I mångt och mycket existerar jag fortfarande i detta sinnestillstånd. Jag lever, i någon mån, för att lära.

Tycker det är ett gott skäl att hålla mig vid liv. Om detta är vad jag bryr mig mest om i livet så kommer nog prinsessandet på en god andra plats. Men innan mina minnen kom tillbaka var det aldrig en tanke som kunde hålla mig vid liv. Idag är det förstås det, att jag vet att det finns människor därute som jag faktiskt är viktig för.

Min poäng med det här inlägget är lite att vad jag söker efter i livet är inte lycka och framgång. Är helt ointresserad av att ha kul. Och så vidare. Jag bryr mig inte om dessa saker. Pluggar inte japanska för att det är kul, kul är inte ett motiv. När jag säger att jag vill bo i stad menar jag det inte att det skulle få mig att känna mig lycklig eller framgångsrik, menar att det skulle vara praktiskt. Har jag god internetuppkoppling har jag möjligheter att lära, men stadsmiljön ger ytterligare möjligheter.

Hade redan innan min vändning -09 ett utpräglat nyttoperspektiv på verkligheten och mitt liv. Skulle plugga data för att det är praktiskt att kunna. Ekonomi för att det är praktiskt. Men hade inte nått den punkten i min mognadsprocess där jag insåg att arbetande och välbetalda karriärvägar inte är meningsfulla i sig. Visst, har haft nytta av de kunskaper jag fick genom mina studier trots att jag valt att avstå från arbetsmarknaden. Men tanken när jag valde studiebanor var trots allt att jag skulle kunna leva upp till den dröm om framgång som samhället tryckt ned i halsen på mig. En dröm som aldrig var min.

Min syn på tillgångar, såväl abstrakta som konkreta, har jag väsentligen lärt mig från Nethack. Allting är meningsfullt om jag har praktisk nytta av det. Annars är det det inte. Mina japanskastudier bör tolkas utifrån det perspektivet. Japanska språkkunskaper är något jag vill tillägna mig därför att jag har skäl att tro att jag skulle ha praktisk nytta av dem. Både i kontexten lärande, liksom i kontexten prinsessande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: