Får kämpa än.

Igår var sista japanskatillfället för terminen. Tyvärr verkar det inte bli en ny kurs nästa termin. Gruppen är för liten. Vet faktiskt inte riktigt hur jag ska lösa detta. Det är bra om jag håller igång studierna och huvudskälet till att jag pluggar under formella omständigheter är just för att upprätthålla motivationen.

Fick idag ett besök på ett inlägg där jag diskuterade arbetande. Avskyr det där ämnet. Skrev att jag är rädd att mitt lilla hov försöker sätta mig i arbete för att slippa ta ansvar för den situation de satt mig i. Att de försöker överge mig. Att de tänker låtsas som att allt är bra och inget behöver göras om de kan få mig att leva upp till deras patetiska arbetsideal först.

Är visserligen sant. Är rädd för det. Men det är viktigt i sammanhanget att komma ihåg att jag inte har något enskilt skäl att hålla mig borta från arbetstramset. Jag har genom åren tvärtom hunnit samla på mig väldigt många väldigt starka skäl att göra allt som någonsin står i min makt för att hålla mig borta från skiten. Därmed blir också taktiken att försöka eliminera något ensamt skäl till min arbetsvägran en lönlös kamp mot en hydra av min aldeles egen kokkonst.

Det här är en kamp, liksom många andra, jag inte kan förlora.

För ett par månader sedan eller så fick mina bröder för sig att diskutera medborgarskap med mig. Vet inte riktigt varför. Svarade att jag själv betraktar medborgarskapet som ett praktiskt verktyg, men inte lägger djupare emotioner i det. Alltså ungefär som min autismdiagnos. Praktiskt, men skulle inte tveka en sekund att säga upp det om det var mer ivägen än till nytta. Självfallet beror detta på att jag alltid kunnat ta min relation till Sverige fullständigt för given.

Skulle vi av en händelse få för oss att diskutera min relation till Japan ser saker vädligt annorlunda ut. Har aldrig kunnat ta min relation till landet för given. Har istället fått slåss. Mot troll liksom mot de människor som haft i uppdrag att försvara mig (ninjor var det?, mitt liv är lite väl sagoartat ibland). Just för att denna min relation har neglegerats av de som borde tyckt den var viktig så skulle jag antagligen se ganska positivt på saken om de kovände. Får jag dokument på att min relation till Japan ska till att läkas istället för att rivas upp skulle jag känna mig betydligt lugnad. Dokument på att jag inte ska ges upp.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: