Gurka #951

Skriver lite nu också. Borde egentligen försökt ta mig i säng ganska tidigt. Vet att jag kommer veckas tidigt imorgon av att balkongbyggarna borrar i huset. Det är något brutalt högljutt. Är inte alls glad över saken.

Funderar en del på mitt lilla hovs kommentarer om att de kan förändra världen efter mina åsikter. Kan idag finna det uppenbart att det är grundlöst skryt. Bad dem städa upp de problem de ställt till med. Och de verkar inte ha vänt samtidens politiska narrativ till något mindre bedrövligt trots att de haft över ett år på sig.

Är som jag uttryckt många gånger djupt negativ till den högervåg som sveper över världen. Läst lite Twitterkommentarer av dem igen nu. Förstår ändå att de trivs med att berätta hjältesagor om sig själva. Är väl ett sett att känna sig viktig på. Berätta lögner för sig själv och sina vänner om hur man räddar världen.

Hoppas att jag där våren -14 lyckades ta narrativet av de högerkräk som parasiterat på mig. Ta det, krossa det. Lämna dessa själar med en känsla av att allt de kämpat för och tyckt varit viktigt varit lögn. Skulle kanske vara den bästa hämnden ändå. Inte ta det framtida liv de kunnat ha haft ifrån dem, men ta det liv de redan haft ifrån dem. Ha ihjäl dem retroaktivt, och lämna dem att sörja sig själva.

Samtidigt är det viktiga skälet till min förhoppning något annat än skadeglädjen i hämnden. Vill att de ska kunna plocka upp sig där de lämnade verkligheten. Gå tillbaka till ruta ett. Bygga upp ett verkligt liv istället. Där de kan existera utan självbedrägerier, och utan att parasitera på någon prinsessa. Lika mycket som min hämnd handlar om att försvara mig själv och skrämma mina fiender, är den av omtanke av de som ändå valt att finna mig viktig.

Min attack mot mitt lilla hov, och kanske mot den aristokratiska traditionen som sådan, är väl på detta sätt något av apokalyptiskt projekt. Rensa ut djävulskaperna med vad medel som krävs. Låta de goda krafterna spira i dessas frånvaro. Vilket är märkligt, med tanke på hur svårt jag ändå har att tro på apokalypsen som metod. Försöker överlag vara evolutionär snarare än revolutionär av mig. Men misslyckades med att vara försiktig och ändra saker i små steg och blev illa tvungen att söka drastiska metoder.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: