Ett fortsatt närande av mitt förakt.

Länge sedan jag bloggade nu. Har inte blivit av. Mest för att jag haft annat att göra, inte velat bränna energi på detta. Har hänt ganska mycket. En operation, ett par födelsedagsfester. Privat då. Nyhetsflödet liksom vädret har varit något intensivt det också.

Tagit mig igenom en bok om författande. Inte för att jag har något väsentligt intresse av att författa. Men den inblick i hantverket som den gav var intressant. Skrivande och berättande är jag i och för sig tämligen intresserad av, men min aversion mot arbetande som livsstil kvarstår.

Funderat en del mer kring vad som driver denna min arbetsaversion. Det är väl kanske i basen att jag känner att jag inte ska behöva syssla med sådant. Allt annat är retorik. Och argument för min sak är jag bra på att finna. Behov att känna att jag bidrar? Nja, har redan bidragit till denna värld tillräckligt för mitt tycke; och arbetande skulle inte påverka annat än på marginalen vilket som. Är prinsessa trots allt.

Har kännt sista tiden igen att jag kan stuffa mitt lilla hov fullt med data kring vad jag förväntar mig av dem. Känner samtidigt att jag inte vill att de ska bränna av mina pengar på mer trams. Fortfarande väldigt upprörd kring vad de lyckats ställa till med. Att jaga mig med helikopter, känns fortfarande är oförlåtligt.

Påmindes för någon vecka sedan om den lilla snudd med ett pyramidspel jag hade under min universitetstid. Trodde aldrig på tramset men var höggradigt intresserad av att se vad det var för en miljö. Sektartat som in i. Intressant fann jag deras hämningslösa idealiserande av pengar. Hela grejjen handlade om att tuta i folk att de kunde bli rika. Jätterika (på dörrfärsäljning).

Som jag förstod det så hade en av mina hemliga systrar blivit inlurad i detta pyramidspel. Och det är förstås ännu intressantare. För varför skulle någon med ett miljardarv i knät förföras av någon som säger att hon kan bli rik? Att någon som blivit bestulen på ett miljardarv är beredd att ta till drastiska metoder för att få tillbaka sina tillgångar är jag dock, tyvärr, väl medveten om.

Detta antyder något så sorgligt som att mitt lilla hovs horribla och destruktiva metoder inte bara drabbar mig. Utan också mina medmänniskor. Visst det slutade med att hennes personal bara hamnade längre ned i pyramiden och sände henne pengar. Så i den meningen var det väl inte illa. Tveksamt om det var medvetet att parasitera tillbaka på parasiterna dock. Om medvetet är jag något imponerad, även om mitt eget samvete aldrig skulle låta mig göra så.

Det verkar som att den balkong som byggs till min lägenhet kommer vara på plats om ungefär två veckor. De för en väldig massa oväsen här utanför. Hade förtått att det inte var någon större risk att jag skulle bo kvar när den dök upp. Men mitt lilla hovs löften är som så ofta inte mycket värda. Kommer ihåg och ska göra mitt bästa för att vara långsint.

Fått bilden att mitt lilla hov har som målsättning att infria mina drömmar och göra mig ett liv fullt av lyx. Oki att jag inte tycker om att betrakta mig som upplyst, men när det kommer till grad av lyxintresse är jag ganska nära. Men får väl fortsätta mata dem med röda sillar så att jag har rimlig ursäkt att konkurssätta dem så snart jag får chansen. Som sagt långsint, och antagligen långt mindre godhjärtad än jag ger intryck för. Och skulle jag förlora, håller jag mitt löfte och tar livet av mig, i hämnd.

Gurka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: