Japanskakursen är igång igen.

Igår efter jag kom hem från första japanskatillfället för terminen började jag kräkas. Vet inte ritktigt varifrån detta kom. Gissar på att fick i mig något skit efter att jag drack vatten på toan där. Hade gått runt i stan några timmar och bristen på muggar på dass gjorde att jag drack ur händerna. Lyckades antagligen komma åt någon smittkälla under dagen. Var jättetrött på tåget hem och kaskadkräktes senare, så skulle tippa på att det var norovirus. Smittsamt, vanligt, och källa till både matförgiftning och kräksjuka.

När jag pratade med min lillebror i lördags kom vi in på ämnet om skillnaderna mellan asiatisk och västerländsk barnuppfostran. Hur man relativt sätt, åtminstone stereotypiskt, sätter lägre förväntningar på barn i väst. Vi kom fram till att vi båda antagligen hade mått bättre av lite högre förväntningar. Tanken triggades väl en del efter att vi hade klankat ned en del på idén om individualism igen, något som blivit lite av ett återkommande tema. Mycket av idén att barn ska få ”bli” vad som än de själva önskar* ignorerar dessutom lite det faktum att den långsiktiga planeringsförmågan inte utvecklas förrän i sena tonåren vilket som.

Liknande diskuterade vi några veckor tidigare en annan kulturell olikhet. Denna gång som så ofta mellan svensk och japansk kultur. Ämnet då handlade om ett problem som uppstått på ett kontor med både japanska och svenska medarbetare. Att ha japanerna och svenskarna i samma utrymme ledda till att de japanska männen började bli anmälda för sexuellt ofredande av de svenska kvinnorna. Inte helt förvånande faktiskt. Det slutade med att de fick kulturseparerade kontor.

Själv kan jag nog tycka att dessa män kunde behöva bli anmälda, kräkigt beteende ska få konsekvenser. I Japan så är denna typ av problem tyvärr ganska vanliga, och anmälningsbenägenheten är låg. Det är ganska märkbart när man konsumerar japansk populärkultur att det återkommande narrativet är att sexuella ofredanden väsentligen är lite pinsamma men gulligt oskyldiga. Några konsekvenser för beteendet är däremot inte en del av det inarbetade narrativet. Kan inte säga att jag förväntar mig att narrativet ska byggas om i första taget, hoppas kan man ju dock alltid.

* Under den absoluta förutsättningen att denna önskan involverar formaliserat betalt arbetande. Andra önskningar krossas brutalt med alla medel tillgängliga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: