Missförstånd, och grodor.

Var på besök hos mina föräldrar igår igen. Så som varje lördag. Hände egentligen ingenting jag känner jag vill kommentera, men gör nu så ändå. Tänker ibland på att jag vill utveckla nya nervbanor åt min lilla hjärna. Tror på något vis varje förändring i mitt liv, särskilt kroniska sådana, skapar sådana nya banor och skriver över gamla plötsligt överblivna. Och en del förändringar sker, långsamt steg för steg; och bestämde mig för att observera sådana förändringar igår. Det verkar nog faktiskt som att saker och ting alltid förändras lite. Slipper att min hjärna bli stagnant.

Såg att jag fått ett besök på ett gammalt smått fascienrande inlägg om personlighet och mitt lilla hovs missförstånd. Missförstånden jag nämnde där var sorgliga, men jag måste säga att sammanblandningen mellan mig och ett visst troll ändå var mer problematisk. Också ett missförstånd.

Men ska vi diskutera missförstånd klänner jag också jag vill diskutera ett par grodor jag producerat. Båda, helt utan tanke innan, och dessutom med en formulering som inte är jag. Ett ‘Jag tycker inte om …’, har alltid tyckt den formuleringen låter lite fyraåring. Enkelt och rakt, visst, men jag brukar föredra att uttrycka mig nyanserat.

Första gången hände första gången min lillasyster presenterade mig för engelska begreppet ‘family planning’. Ett begrepp jag dessförinnan aldrig hört och inte visste vad det syftade på. Ändå triggade det ett ‘Jag tycker inte om …’. Lyckades ganska bra med att prata bort det där och då, men mitt lilla hov kom att dra långtgående slutsatser. Har låtit bli att peta i det, kännt att det inte spelar någon jätteroll och om mitt lilla hov sysselsätter sig med lingvistiska symbolåtgärder så är det något annat de inte gör.

En annan sådan gång som kommit att oroa mig mer gällde Raoul Wallenberg. Det var en kompis som nämnde namnet. Visste inte då vem det var och det triggade en ‘Jag tycker inte om …’. Funderat senare på om mitt lilla hov blandade in det i deras fantasier om mig som nazist. Inte orimligt trots allt. Men det var alltså bara en groda, och kan absolut ignoreras. Även häxan Vädervax lyckades få samma behandling, och jag kan inte tänka mig det gav negativa konsekvenser, en sympatisk karaktär kan jag tycka idag.

Förstås inte alls varifrån detta kommer. Blev jag inprogrammerad av min biologiska pappa att säga dessa dumheter? Eller är det min andra hjärnhalva som spelar mig ett spratt? Är det kanske så att jag som fyraåring sa ‘Jag tycker inte om …’ mest hela tiden så att det går på automatisk ibland? Vet inte, förstår inte varifrån det kommer. Och jag är lite ovan vid att hantera grodor, kan som sagt räkna de jag presterat på ena handen. Brukar tänka innan jag pratar. Säger fel eller illa genomtänkta saker ibland, men det är jag bättre på att hantera än när dumheter kommer från klar himmel.

Måste se till att sova nu. Gurka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: