Sitter fortfarande i försvar.

Så frågeställningen nu är alltså hur jag tänker mig att jag ska kunna få vara prinsessa. Främst inom ramen för argumentet att jag ändå skulle förlora titlarna om jag gifter mig. Smått fascinerande på sitt sätt. Kan det vara så att lösningen är ungefär densamma som att sätta skog i en skyskrapa? Jag har inte det där behovet av att hålla tankarna intellektuellt koherenta som vissa har. Och när jag uttrycker önskemål så har jag inga som helst skäl att hålla önskemålen möjliga eller sammanhängande.

Samtidigt, ska vi extrapolera utifrån tidigare beteende är det inte rimligt att tro att jag alls kommer att gifta mig. Och då är problemet trivialt ur världen. Självfallet kan det kräva en alternativ lösning, ett annat svar på frågan om vad jag ska prioritera här i livet.

En annan frågeställning är förstås varför jag prioriterar prioriterar prinsessandet så högt och exakt vad jag väntar mig få ut av det. Vad gäller det så får jag börja med att uttrycka att jag vägrar acceptera att jag blivit övergiven. Vägrar acceptera att vara ”förlorad”. Sedan känner jag att jag fått min relation till mina japanska släktingar förpestad av den inkompetens en del av mina medmänniskor visat. Detta är skador jag vill reparera i möjligaste mån. Och det är väl detta jag åsyftar när jag vill försvara prinsessandet.

Är inte intresserad av att tränga mig på. Vill inte orsaka mina medmänniskor besvär. Däremot vill jag ha min bakgrund och existens erkännd av mina japanska släktingar och mitt lilla hov. Vill inte känna mig övergiven så som jag gör idag. Kanske kan jag lämna prinsesstitlarna bakom mig om det skulle visa sig rimligt, men då vill jag känna att jag själv fått delta i att ta det beslutet.

Förstår att det inte finns någon prins i någon av de relevanta klanerna som vill gifta sig med mig. Så kan inte återskapa mina prinsesstitlarna genom att gifta mig inom aristokration. Är en gammal odugling trots allt. Men teoretiskt hade ju det varit en möjlighet för att både orsaka giftermål och behålla prinsesstitlar. En annan lösning skulle vara att klistra på mig mina titlar från min biologiska klan och säga att jag är mest relevanta arvingen. Också något tveksam lösning, men några av de typer som vill forma världen efter mina nycker har trots allt den bilden av mig — och dessa är människor jag verkligen inte vill ge upp.

Slutligen är frågan om det inte också är värt att reflektera över det faktum att prinsessandet är en social konstruktion. Om jag blir av med prinsessandet eller prinsesstitlarna så beror det på att relevanta parter bestämmer att det är så. Genom konsensus eller formaliserade institutioner. Skeendet är aldrig deterministisk, utan vad vi väljer att göra av det. Så oavsett hur prinsessandet tas ifrån mig kan jag alltid betrakta det som ett svek, såvida jag själv inte varit med och tagit beslutet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: