Trött på medmänniskorna, som vanligt

Tidigare en vända idag fick jag sådan där jobbig ångest igen. Sådan jag får när jag tänker för mycket på allt vad mina medmänniskor tagit ifrån mig. Sådan jag får när jag börjar fundera på vad de tänker ställa till med härnäst. Känns som de sitter i ett krypin någonstans och smider planer. Förment godhet. Men i praktiken gör de mig bara mer utsatt än jag redan är. Har sådan erfarenhet av tramset, och jag avskyr det.

På både fredag och lördag har jag blivit inbokad för diverse festligheter. Kan känna mig ganska trygg med att det inte kommer dyka upp några överraskningar. Det skulle de aldrig boka in i förväg på det sättet. Får tvärtom utgå från att det blir något i stil med helikopterprojektet nästa gång också. De har förstås skäl att ändra sina strategier men jag känner mig tveksam om dessa människor är kapabla till det.

Mitt lilla hov skulle i och för sig kunna ta chansen till ära att testa mina gränser, göra ett personlighetstest, eller försöka exponeringsbehandla mig under de där festligheterna. Men har inga särskilda skäl att tro det för närvarande. Får kommentera efteråt om jag springer in i något misstänkt. De må ha en genomgående förmåga att kontrollera mitt liv, men för det mesta verkar de ändå vilja vara ganska försiktiga.

Igår lät det nästan som att pappa uppmanade mig att syssla med politik, igen. Tycker det är oansvarigt av honom att säga sådant där. Både för att han vet att jag inte sysslar med arbetande, och för mig är arbetande vad som helst som ger betalt, oavsett betalningen är lön, arvode, eller något annat. Och så för att jag är prinsessa, skulle jag börja gå runt och trycka åsikter i halsen på folk skulle vissa människor kunna låta sig inspireras. Vi vet ju hur det gick när de dyrkade en viss nazist, jag vill inte se det igen, det var inte vackert.

Vet att mitt lilla hov vid något tillfälle fick för sig att det var oki om jag engagerade mig politiskt. Sökte reda på föregångare i liknande situation som gjort det och så vidare innan de till sist beslutade att det nog skulle gå. Jag håller inte med dem om den bedömningen. Jag tycker inte det är lämpligt att jag engagerar mig politiskt. Därmed tycker jag förstås inte heller det är lämpligt att mitt lilla hov engagerar sig politiskt i mitt namn.

En annan intressant sak från förra veckan är från när jag träffade mitt personliga ombud. Vi kom in på ämnet nazistiska avelsprogram. Märklig grej. Men det är väl kanske också på sätt och vis det jag uppstått ur. Även om de som administrerade det senare avelsprogrammet var japaner. Tror inte det skulle föreställa ett försök till exponeringsterapi. Har kommit att föreställa mig att mitt personliga ombud inte aktivt deltar i tramset, utan ska agera agera miljö där jag kan slippa sådant. Han höll väldigt markerat avstånd från arbetshetsandet den period jag hade problem med sådant till exempel.

Självfallet vill jag slippa livet i en bubbla helt. Vet av erfarnhet att tramset inte fungerar. Men mina försök att krossa tramsnissarna verkar tyvärr inte leda någonstans. Är väl medveten om att det finns en tradition att utsätta aristokrater för det här. Det förplikigar mig inte att uppskatta det. I synnerhet inte när vaga hänvisningar till en obegriplig tradition motiverar att hålla mig isolerad från min släkt i en håla på andra sidan jorden. Känner mig tveksam till om de fortfarande försöker misshandla mig medelst bubbeltraditionen vilket som, eller om de motiverar sina dumheter på ett annat sätt numera. Väldigt förvirrande detta.

Förstår ändå, med tanke på denna bubbeltradition, att många aristokrater lär sig vara korkade. Om det inte leder någon stans att försöka ta ansvar för sitt liv. Om att använda sin hjärna till att försöka göra livet bättre inte gör någon skillnad. Klart man tränar bort de intellektuella förmågorna då. Dessa leder ju bara till att man bryter mot manus, och man blir tillrättavisad, och det tar än längre tid innan man blir av med bubbeltramset.

Själv kommer jag förstås även i fortsättningen engagera mina hjärnceller till att spräcka bubblor, krossa konspiratörer, och vara allmänt motvalls. Har ett ansvar att göra just så. Ett ansvar att ta hand om mig själv, och göra mitt bästa att försvara mina, och mina medmänniskors, rättigheter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: