Ett svagt, flimmrande, ljus.

Finner det ändå lite intressant. Det där om vad mitt lilla hov ställer till med. De hävdade att de kunde förändra världen, och det på ganska kort tid. 2014 lyckades jag få dem att inse att de blandat ihop mig med ett nättroll. Sedan dess kan jag inte se att de ändrat särskilt mycket på världen. Får väl betrakta dem som mest skryt gissar jag. Inget märkligt i det, exceptionella påståenden är förstås inget jag antar är sannt vilket som.

Vet inte i vilken utsträckning det där trollet propagerade för högerextrema idéer faktiskt. Däremot var det några typer inblandade i mitt lilla hov som var uttalade nazister. Det är förstås möjligt att det var de typerna som övertalade trollet snarare än trollet som möjliggjorde deras inblandning. Inget jag svara på, inget jag kan veta.

Grejjen är den, att jag frågar mig om det alls någonsin var så att jag var så viktig i sammanhanget. Eller om de hela tiden betraktat mig som ett verktyg att använda för att få igenom sina idéer. Det vill säga, var målsättningen att övertyga mig om deras egna extremistiska idéer för att kunna ha någon att skylla på? Var målsättningen att slippa ta ansvar för sina egna kräkerier? Inget jag kan svara på.

Efter att ha fått reda på att de blandat ihop mig med ett nazistiskt nättroll valde jag att testa dem. Säga åt dem att städa upp vad de ställt till med. Kan idag konstatera att de faktiskt inte verkar ha de förmågor de utgav sig för att ha. Högerkräkerierna på den globala politiska arenan verkar bli all vulgärare för var dag som går. Kan förstås inte svara på varför de inte sätter stopp för det men min främsta gissning är att de helt enkelt inte kan, verkar rimligast.

Det finns förstås andra möjliga förklaringar. Kan vara så att de inte vill, att jag inte fungerade som deras verktyg och leksak och att de därför övergivit mig. Något jag konstant oroar mig för. Är förklaringen att de inte kan är det heller inte självklart att de aldrig kunnat. Inte omöjligt att jag slagit sönder hela organisationen genom att vända mig mot dem. Eller att de dragit igång en extremrörelse som blivit för stor för att de ska kunna vända den.

Var egentligen aldrig min avsikt att vända mig mot mitt lilla hov. Min avsikt har varit att värja mig från deras ovana att göra mig illa. Har kanske inte alltid gjort det på det mest konstruktiva tänkbara sätt, men får ha överseende med att jag mer ofta än inte agerat under oerhörd press. Det är sorgligt att jag kommit att alienera människor som kunnat vara mina allierade.

Upplever fortfarande att de bidrar till att göra mig illa. Inte bara genom att komma med arbetshets, utan kanske viktigare genom att undanhålla information. Hemsk härskarteknik det där, får mig att känna mig väldigt maktlös och sårbar. Likaså det att de undanhåller mig min pengahög, vet att de kan hjälpa mig men ser att de väljer att inte göra det.

Undanhållandet av information ligger nog ganska nära det där med så kallad gaslighting. Har inget bra svenskt begrepp tyvärr. De får mig att känna att jag har tappat förståndet. Vilket är väldigt stressande, och väldigt svårt för mig att försvara mig mot.

Förra helgen sade min syster något tämligen bisarrt som inte alls stämde med hennes personlighet och världsbild. Igår var det min lillebrors tur. Konstiga saker man kan göra med en tjej, typ. Precis den typen av idéer jag tidigare bett mitt lilla hov vara försiktiga med.

Att de till på köpet utsätter mig för både gasflimmrande och arbetshets gör saken än värre och mer förvirrande. Är sönderstressad som det är. Tror egentligen inte jag hade varit så handikappad som jag är om det inte vore för deras insatser. Slutar de med härskarteknikerna och ger tillbaka mig pengahögen, lyckas jag komma igång och prata om de har problemen med mina medmäniskor, är min förhoppning faktiskt att jag inte längre ska känna ett behov av att isolera mig.

Om jag plötsligt inte längre behöver vara på helspänn, hyperuppmärksam på mina medmänniskor, försvinner kanske också rädslan för dem. Använder jag mindre mental energi för att vara med andra människor kanske jag orkar mer, och därför isolerar mig mindre.

Har kanske inte mycket gott att säga om mitt lilla hov egentligen. De stjäl mina pengar och titlar. Använder komlicerade härskartekniker och gör mig illa. Klarar inte, alternivt väljer att inte, följa enkla instruktioner. Isolerar mig från mina japanska släktingar. Allt detta gör mig oerhört arg och ledsen, besviken, på dem. Och jag ser idag inget slut på det. Ser ändå ett ljus, vet att de kan om de försöker, och hoppet är inget jag någonsin tänker ge upp. För skulle jag ge upp dem skulle jag inte ha något alls.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: