Känner jag varit surig sista tiden.

Känner lite att jag sista tiden blivit kräkigare än vanligt. Lite mer besserwisser, reagerar starkare på att saker inte fungerar som jag vill et cetera. Vet inte vad jag ska tycka om det. Eller kanske viktigare. Vet inte hur jag ska tolka det. Har förstås skäl att tro att det är för att jag är surig över något men tycker mig samtidigt inte ha starkare skäl än vanligt att sura. Tvärtom, nu är det vår, körsbärsträden blommar, har skäl att vara mindre surig än vanligt.

Har förstås alltid skäl att sura. Har min blogg just för att få sura och raljera så mycket jag vill utan att det ska behöva gå ut över mina medmänniskor.

Kanske är mitt myckna surande en konsekvens av att jag låter prinsessandet komma ytliggare. Brukar tänka i termer av prinsessande samtidigt som jag skriver sura och raljanta blogginlägg just av skälet att bloggen är det enda forum jag har för båda dessa ämnen. Så surande och prinsessande har liksom blivit lite samma domän i min hjärna.

Låter prinsessandet bubbla upp lite för att jag vill disassociera det med bloggen. Separera domänerna. Fascinerande egentligen att grinigheten följer med när jag gör så. Lösningen måste antagligen bli att aktivt motarbeta min raljant suriga sida, undertrycka den, medan jag försöker lyfta fram prinsessandet. Känner att det här blir en ganska avancerad manöver. Att grinighet och blogg är associerat är oproblematiskt. Grinighet och aktiviteten skriva kanske jag borde försöka disassociera också någon gång men är knappast prioriterat. Prinsessandet bör dock verkligen inte vara associerat med grinighet, det är inget jag vill.

Hjärnans domäner. Fascinerande grej. Vet inte hur många jag skulle kunna få plats med faktiskt. Men är ganska tydligt för mig att jag har några olika.

Igår var mitt sista tillfälle på japanskakursen för terminen. Börjar inte igen förrän i höst. Har egentligen starka skäl att hitta något annat sätt att studera över sommaruppehållet. Just för att det är så långt. Lite kommer jag förstås studera, det gör jag jämt. Men skulle behöva någon form av sociala studier, där det ingår att faktiskt prata språket. Optimalt är förstås att jag faktiskt flyttar till Japan. Men som det ser ut idag så motsätter sig mitt lilla hov den idén å det starkaste.

Ägnar egentligen alldeles för mycket energi på att försöka klura ut vad mitt lilla hov vill av mig. Vill förstå vad det är de håller på med och varför. Men just för att de är sådana specialister på att undanhålla information så är det en i stort ganska meningslös aktivitet. Samtidigt kan jag knappast välja att igorera dem. De har gjort illa mig förut och jag har skäl att vara rädd att de kommer göra så igen. Alla insatser för att förbereda mig eller minska risken att så händer är värda besväret. Så även om jag inte kommer någon vart är det inte som att jag har något egentligt val.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: