Lite om politik igen …

Fått en känsla av att diskutera politik igen. Inte mitt främsta intresseområde egentligen. Men det verkar finnas ett intresse av att jag ska vara intresserad. Känner mig väldigt tveksam till hela grejjen med att mina åsikter ska göras till en grej. Gör egentligen inte ens anspråk på att ha rätt eller en bättre värdsbild och bättre åsikter än andra. Mina åsikter är tvärtom om ofta kopplade till tanken kring vad som skulle kunna vara till fördel för mig personligen. Är mer intresserad av att öppna dörrar åt mig själv än något annat.

Har stängt av kopplingen mellan WordPress och Twitter efter att Twitter började publicera stycken från bloggen. Uppskattade det inte. Så kan känna mig lite friare att skriva vad jag än har lust med nu.

Läste någon gång i något sammanhang att en spekulation om att intelligens mest bara handlar om att skapa framtida möjligheter åt sig själv. Och det är vad jag brukar vilja göra, öppna dörrar åt mig själv. Så i den mån jag har politiska åsikter handlar det ofta just om att skapa möjligheter. Och främst möjligheter jag personligen skulle kunna tänka mig nyttja om jag skulle finna det konstruktivt.

Förespråkar basinkomst starkt. Många viktiga skäl till det. Men känner för att nämna ett centralt. Att det minskar risker. Det där främsta vanligaste argumentet, att kan man göra sig av med sitt jobb och göra något man bryr sig om i stället så leder det i slutändan till större nytta för samhället. Man kan ta en risk man annars inte vågat ta för att man är ekonomiskt beroende av en arbetsköpare.

Personligen är jag kanske mer intresserad av att se till att kvinnor som fastnat i relationer med kräk ska kunna ta sig ur sin situation. Är man inte längre ekonomiskt beroende av kräket blir det lättare att göra så. Det amerikanska experiment som gjordes med basinkomst avbröts för att skilsmässofrekvens ökade, något som jag alltså hade betraktat inte som ett misslyckande utan som ett lyckande. Den ekonomiska risken i att skilja sig minskade, alltså det som annars alltid varit feminismens skäl att arbetshetsa kvinnor.

Så om man som jag är feminist och arbetsmotståndare så blir också basinkomst en nödvändig ingridiens.

Sedan, vad gäller frågan om ultraliberalism, så är det klart så att jag står närmare Hayek än Keynes. Något som antagligen alltid varit ganska märkbart. Jag tror inte på arbetshetssamhället, alltså tror jag heller inte på Keynes. Anser helt enkelt att det ekonomiska system hans teorier är byggda för är undermåligt. Återigen, som motståndare till arbetande så känner jag lite att jag måste motsätta mig en fördelningspolitik som bygger på onödigt arbetande och arbetshets. Av liknande skäl vill jag se begränsningar av reklamindustrin. Onödig produktion har inget egenvärde.

Är jag då ultraliberal? Ingen aning. Det är inte en titel jag sätter på mig själv. Men om andra vill kalla mig det så får de väl det. Å andra sidan, vem skulle kalla sig själv extrem? Kanske skulle kunna kalla mig extremfeminist i och för sig. Tycker mig ha skäl att vilja krossa machokulturen i sin helhet. Finner det så illa nödvändigt att krossa mansrollen om patriarkatet ska krossas. Och det innebär förstås en direkt attack på många mäns hela identitetsbygge, vilket ju är ganska extremt. Då kanske jag kan vara bekväm med att vara extremliberal också. Vill ju inte att våra offentliga institutioner ska vara större än att de tjänar sitt syfte. Och vill ju öppna dörrar för människor snarare än att styra in dem på den ”rätta vägen”. Kanske är det ett utfall av fundamentalistisk liberalism.

Nu ska jag sova, och sedan ska jag ta mig an världen i morgon också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: