Observationsproblem

Igår var det lördagsfirande igen. Som vanligt utan något utstickande. Pappa petade mig på axeln med stortån. Han gör så ibland. Först en gång petade han bara nästan och jag påpekade att han missade varpå han svarade att han inte vågade peta på riktigt. Förstår inte det, han har aldrig förut varit särskilt skraj för att peta på mig.

Före könskorrigeringen kom petande inte på fråga från hans sida, och även efter tog det lång tid innan han började med det. Kommer ihåg en av de första gångerna. Han lade händerna på mina axlar i ett led att övertala mig att komma ut i köket. Hade ordnat tevatten åt mig. Kände mig ganska förvirrad, i och med att det inte tidigare varit ett sätt att komunicera på han begagnat sig av. Gissar på att det är lite det att jag blivit onödigt söt som gjort att jag har en mer inbjudande aura vad gäller sådant där. Har funderat på om det kan vara något mitt lilla hov tutat i honom att han kan göra, kan förstås vara så men det är inte mer än spekulationer.

En annan grej är riskokande. Sedan lillebror flyttade och tog med sig riskokaren har de inte bjudit på ris på lördagarna. Det var hans riskokare, och att koka ris för hela gänget i gryta skulle inte heller jag gärna göra. Även om de regelbundet gjorde så innan riskokaren kom in i bilden. Funderat på om mitt lilla hov kan vara inblandat ändå. Kommer ihåg sista gången riskokaren användes på en lördagsmiddag. När den öppnades och risångorna spreds i genom huset fick jag ett brett leende i ansiktet. Tycker mycket om ris så. Blev tillfrågad vad jag log över och svarade risdoften.

Att mitt lilla hov skulle bett min fasmilj att sluta koka ris där och då finner jag osannolikt även om jag spekulerat i det. Att jag tycker om ris är inget skäl att inte mata mig med det menar jag. Funderat om det är rissorten och koktekniken de surar över. Alltså att mitt lilla hov kom med långtgående intruktioner för hur ris ska lagas för att prinsessan skulle få ris som duger åt prinsessiga smaklökar. När dessa krav från mitt lilla hov inte realistiskt kunde följas så kan de valt att sluta med riset. Detta är en mycket lös spekulation från min sida.

Ett skäl till varför jag skriver om de här sakerna är för att jag vill påpeka hur brutalt observant jag är kring frågor som jag misstänker kan vara relaterade till prinsessandet och eller mitt lilla hov. Vill att mina medmänniskor ska veta hur mycket mental energi jag bränner av på detta. Hoppas kunna motivera dem att ge upp idén att hålla allt hemligt för mig och hjälpa mig återfå min pengahög och mina titlar istället. För det faktum att jag bränner av energi på det här gör direkt att de kan frigöra all denna energi genom att se till att jag känner att det inte längre är nödvändigt.

Det mönster jag har sett är att ju mer hyperuppmärksam jag blir ju mer effektivt döljer de sina handlingar. Vilket gör att jag känner att jag behöver anstränga mina sinnen än mer för att inte tappa bort dem. Och så får jag än mindre energi över till annat. Den här självaccelererande spiralen har pågått sedan helikopterprojektet, och jag upplever den som allt annat än konstruktiv. Samtidigt vågar jag inte släppa taget och bara dingla med i deras idéer, vilket mest är en trivial konsekvens av mina tidigare erfarenheter. Men initiativet ligger tyvärr inte hos mig, mitt lilla hov måste själv bestämma sig för att virda tillbaka spiralen. Om ingen får för si goch vara hjälpsam och bryta lojaliteten mot institutionen och prioritera prinsessan istället för en gångs skull.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: