Inlägg #883

Ett skäl till varför jag skriver färre inlägg här på bloggen än tidigare är för att jag spelar det där konstiga spelet som ska göra det enklare att skaffa sig vanor. Förstår faktiskt psykologin bakom det. En fascinerande grej.

Två av de ”vanor” jag knappat in att jag ska få poäng för är att skriva blogginlägg och att spela TV-spel. Men för båda satte jag så pass låga poäng att det inte känns meningsfullt att göra dessa saker för poängen. Triggar något system i huvudet som registrerar att dessa aktiviteter är underbetalda vilket gör att jag sysslar mindre med dem än jag gjorde tidigare. Det går åt väldigt mycket tid för väldigt få poäng.

Saker jag satt höga poäng för, så som att dammsuga, gör jag däremot betydligt mer än förut. Och saker som jag inte lagt in något alls för ungefär lika mycket som förut. De saker jag lagt in som belöningar verkar jag också göra ungefär lika ofta som förut, men kanske snarare för att det är aktiviteter jag gör inne i stan än för att de är med i spelet.

För att fortsätta diskutera spelande tänkta jag också nämna att jag bränt av fyra och en halv timme i dag att medelst Youtube titta på min storebrors speedrun av Pupeteer. Han hävdar han håller världsrekordet men klippet saknade de sista tolv minutrarna så svårt att bevisa. Däremot lite intressant att se stora delar av spelet springa förbi sådär. Plattformsspel så inte direkt något för mig, men ändå. Tycker som vanligt om när de tar upp utpräglat japanska teman, tydligt ett japanskt spel så inget oväntat, men kul, och kul att känna igen många referenser.

På min födelsedag hade jag lillebror, mamma, pappa, och mormor här hemma på fika. Har skaffat en vana att bjuda in på min födelsedag, tredje året nu. Lite handlade det om, särskilt första gången, att motbevisa de stereotypiserande idéer pappa har för ovana att vädra.

Ämnet kidnappning kom osökt att pratas om. Har inte mycket annat val än att tolka det som försiktig referens till en viss märklig tradition av prinsessnappningar som japanska aristokratin sysslat med. De vet att det är ett känsligt ämne för mig, så de har skäl att försöka trubba ned mina känsloreaktioner. Har faktiskt till och med skäl att tolka kommentarerna som antydan att prinsessrov fortfarande är en levande tradition.

Valde att inte skriva kommentar här på bloggen efter att kommentarerna lades för att se om något mer intressant komma skulle. Så har inte varit fallet så påpekar idag att jag lade märke till händelsen och reagreade inte negativt. Intressant att höra att man kompletterat traditionen med att förvarna de inblandade prinsessorna och fråga om lov. Antagligen effektivt sätt att minska risken för traumatisering så jag får anse mig nöjd med min insats att förenkla prinsessornas situation utan att kassera gamla fina traditioner.

Är fortfarande på många sätt en stockholmsk medelklassfeminist och känner i och med det att traditionen att kidnappa prinsessor så att de kan bli räddade av prinsar är problematisk. Dock mest för att den skapar utrymme en machoattityd bland de inblandade manliga typerna. Machokulturen är ett kulturdrag jag personligen inte gärna klappar medhårs. Det sagt, få saker i livet är oproblematiska och i detta fall var samtycke inhämtat; så jag ser inga hinder för att hålla traditionen vid liv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: