Om vad som motiverar mig.

Det där mysko spelet för att bygga vanor jag börjat spela nu har fått mig att reflektera över en delpersonlighetsdrag jag har. Spelet fungerar fint för att skriva små listor med små påminnelser, så även om jag inte gärna motiveras av belöningar har jag användning av det. Också lite spännande att utforska i spelet. Är vanligen utforskande jag spelar spel för, så det var inte oväntat så.

En annan kul grej är att även om jag inte motiveras av belöningar så tycker jag inte om att förlora poäng. Har en hälsomätare i spelet och den är jag ganska defensiv med. Gissar att detta reflekterar att jag sådär generellt som drag är ganska defensiv. Funderat på om det kan vara kopplat till det där mycko traumat, skulle vara logiskt om det gjort att jag lägger energi på att förvsara vad jag har snarare än att söka belöningar — bara sådär generellt.

Om vi försöker komplettera saker jag skrivit om tidigare här på bloggen med denna tanke. Att jag är utforskande och defensiv, och låter mig inte belönas. Försöker inte tolka mina personlighetsdrag generellt nu, bara frågan om vad som driver mig, vad som motiverar mig att agera som jag gör.

Varför vill jag inte syssla med arbetande? Använder vi denna hypotes blir svaret att, a) jag motiveras inte av belöningar, alltså fungerar inte löften om lön, b) jag har ett sammanhängande liv idag med en inkomst jag skulle förlora om jag blev med jobb, och c) det skulle ta tid från mig som jag idag använder för att lära känna min omvärld.

Varför söker jag upprättelse och önskar ha min pengahög tillbaka? Enligt samma hypotes, a) jag känner mig bestulen på min pengahög, mina titlar, de klänningar jag fick av min biologiska pappa, osv, och går därför i försvar, b) att få tillgång till detta sociala sammanhang skulle ge mig en chans att utforska en del av världen som annars är svårt att få veta något om, skulle ge en chans att lära. Detta innebär förstås också att jag inte ser pengahögen som en potentiell belöning för att jag bråkar, den skulle inte fungera för att driva motivation då.

Vet också att jag har en tendens att bli mäkta upprörd närhelst jag inte specialbehandlas. Har alltid varit sådan. Andras regler gäller inte mig och låtsas någon att de gör det vill inte jag vara med. Är därför väldigt nöjd med att vara prinsessa och få särbehandlas till följd av det. Samma med min aspergerdiagnos och aktivitetsersättningen. Specialregler, och mer specialregler. Bästast. Och känner jag att dessa specialregler är hotade går jag i försvar.

När jag känner att mitt lilla hov vill att jag ska lajva normal, när jag känner att de vill trycka in mig i fyrkantiga normer, så blir jag väldigt upprörd. Förstår att normer är ganska mycket av en klassfråga och den japanska aristokratin torde rent logiskt ha väldigt fyrkantiga sådana. Vad jag inte förstår då bara är varför det där trollet var oki men jag inte är det. Menar, vågar de inblandade lära känna mig istället för att tillskriva mig egenskaper jag inte har kanske vi kan komma överrens. Inte som att jag är ogörlig. Är det för att jag är tjej? Gör det normerna mer fyrkantiga? Har inte ambitionen att vara oresonlig men mina medmänniskor har klart inte ambitionen att resonera.

Ska sova nu. Hoppas fortfarande att jag ska få saker lite mer på mitt sätt. Gurka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: