Lite uppföljning på förra inlägget … gurka …

Får väl försöka skriva en vidare kommentar på mitt förra inlägg. Det blev lite av ett utbrott. Har bloggen för att ånga av känslor så det är förstås helt i sin ordning, när jag får utbrott ska jag få dem här.

Verkar som jag haft i stort sätt rätt i min analys. Vet att mitt lilla hov velat bygga ett narrativ om att jag reformerat hela aristokratin. En ambition jag aldrig haft, så förstår inte riktigt varifrån den idén kommer. Annat än då att de skulle tillskrivit mig en massa tankar och idéer som kommit någon annan stans ifrån.

Det var aldrig min tanke att verksamheten skulle tas över av svensk medelklassvänster, men det var min tanke att blanda in denna. Fick en gång berättat för mig om en fotograf som anmälde min biologiska familj när de gått över gränsen. Den roll jag önskade att dessa vänstertyper skulle fylla var att bevaka denna gräns, se till att den inte passerades, uttrycka åsikter om att medmänniskor måste respekteras.

Tyvärr verkar det som jag misslyckats. För mig kommer prinsessandet i första hand. Alltid. Samtidigt vill jag inte säga för mycket om vad prinsessande innebär, utan önskar ha mitt lilla hov som guide i detta. Det är förstås alls inte möjligt om mitt lilla hov kontrolleras av typer som inte tycker prinsessandet är något viktigt.

Vet att jag arrangerar något av normativ frontalkrock. Normerna jag direkt efterfrågar från det japanska hållet är av det traditionalistiska slaget medan de jag efterfrågar från det svenska är kontratraditionalistiska. Samtidigt är det på många sätt representanter för den sociala eliten från respektive sida.

Har främst två skäl till att jag vill blanda såhär. För det första så bevakar båda grupperna mina intressen. För det andra så existerar jag från början till slut i en frontalkrock mellan dessa två kulturer och normsystem. Det är där på spåret, med normer flygande som vantar genom luften, jag existerat hela tiden. Det kan vara förvirrande, men jag har å andra sedan inte ambitionen att ha ett sammanhängande normsystem. Det skulle aldrig fungera utan att ge upp fundementala delar av vem jag är.

Kan inte ta ett ensidigt stockholmsfeministiskt perspektiv på min existens. Finns inget jag kan få ut av att gå runt och tycka synd om mig själv. Istället väljer jag att se mig som postmänniska, och väljer att se prinsessandet som en god och önskvärd egenskap hos mig. Kan heller inte ensidigt acceptera allt det begränsade jag fått veta om prinsessandets praktik. Måste kunna sätta gränser och så. Och den svenska medelklassvänsterns idétradition ger mig verktyg att göra så.

Har kanske i för stor utsträckning förutsatt att prinsessandet är ett faktum, att prinsessnormerna gäller mig, och att jag har människor i mitt lilla hov som önskar aktivt forsera dessa normer. Hela poängen med att alls blanda in svensk medelklassvänster var för att någon skulle hålla ett öga på dem så saker inte gick över styr. Hela poängen med att jag kommenterat att människor som är olika kan vara mer produktiva än människor som är lika är för att jag velat be dem att sammarbeta trots sina olikheter. Men verkar som att jag förlorade vad som var viktigt för mig någon stans i denna process.

Gurka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: