Om torn och elefanter.

Tänker en massa igen. Mina tankar idag har varit av det lite roligare saker än vad jag brukar engagera mig i. Tänkte en del injengörsrelaterat. Funderade en del på den där kanadensiska uppfinningen, balongskrapan. Väsentligen en konstruktion, ett par kilometer hög, fylld med varmluft eller annan gas lättare än atmosfäran. Poängen är att sätta en startplats för rymdfarkoster på toppen. De första kilometrarna är vad som tar mest energi att lyfta så man skulle potentiellt kunna miska kostnaderna för rymdresor. Om man reser tillräckligt mycket för att det ska vara värt att bygga hissen i fråga.

Tänkte att jag ville man skulle bygga en balongskrapa i här hemma Stockholm och kalla den ”The Top of the World”, skulle vara lustigt. Haft kul åt tanken ganska länge nu. Kom därifrån att tänka vidare på soltornet, en hög svart skorsten som när solen faller på blir varm och drar upp luft så att man kan dra ut energi ur den rusande luften i den. Finns andra typer av soltorn men detta är min favorit just för att man måste bygga det ett par kilometer högt.

Kom att tänka på att det skulle gå utmärkt att bygga soltornet i någon typ av duk. Den uppåtrusande varmluften torde kunna hålla tornet utsträckt, särskilt om man sätter vindturbiner högt upp i den. För bästa effekt bör man bygga stora växthus, eller annan värmekälla, vid basen.

Kom vidare att fundera över var en sådan rimligen skulle kunna byggas. Kom fram till östkust i monsunregionerna torde vara bäst. Typ Indiens östkust eller arabiska halvöns. Bygger man den vid kusten lyfter den upp varm fuktig luft från marken högt upp i atmosfären. Väl uppe blandar den sig med kallare luft och moln bildas. De övervägande västliga vindarna flyttar molnen in mot land och orsakar med lite tur regn (från så pass hög höjd torde risken för hagel dock vara väsentlig).

Mer regn på områden där det finns vattenbrist eller risk för vattenbrist torde vara en god sak. Dessutom går det hand i hand med lillebrors önskning att odla skog över Sahara för att binda koldioxid. Soltorn vid arabsika halvöns östkust skulle förstås bara påverka närområdet, men skog vid kusten ökar fuktigheten i luften, fukten stiger och ramlar ned som regn lite längre bort och så vidare. Skogsbrynet rör sig på så vis långsamt över öknen. Skogsodlingen skulle också minska risken för att områderna blir så överhettade att folk måste fly av det skälet.

Från detta kom jag någorlunda osökt att tänka på elefanter. Är en sådan där märklig typ som gärna bevarar naturen, men helst inte på naturens vilkor. Tänker i första hand ekonomiskt även i dessa sammanhang. Det finns många skäl till att bevara elefanter sätt ur detta perspektiv. Se till att det finns elfenbensproduktion även i framtiden är ett, att se till att jägare kan skjuta coola djur ett annat. Naturturism ett skäl, men rent ekeoniskt kanske inte det viktigaste. Sedan har elefanterna förstås ett kulturellt värde.

Elefantarna bli relevanta i sammanhanget därför om vi gör Sahara grönt utökar vi deras utbredningsområde. Många ökenarter riskerar förstås få problem, men detaljer i sammanhanget. Finns ett antal andra bevaransvärda arter att skapa utrymme för också. Liksom, inte minst, jord- och skogsbruk.

De tankarna jag vädrade ovan har länge påverkat min syn på försöken att återskapa mammuten. Mammutens potentiella utberedningsområden, Ryssland och Nordamerika, har betydligt bättre förutsättningar att skydda sina populationer än de afrikanska länderna. Mest på grund av det relativt ogästvänliga klimatet och den medkommande lägre människotätheten. Ekonomiska faktorer påverkar förstås också. Dessa mammutar skulle kunna ha betydande ekonomiska värden. Fler stora däggdjur behövs också för att flytta runt näringsämnen; särskillt större däggdjur som kan flytta sig långa sträckor och ta med stora mängder skit.

Sådana här serier lösa associationer är inte otypsika insidan av min hjärna. Ganska grandiosa grejjer. Men ska man förändra världen ska man göra det på riktigt. Dessutom blir den i allt väsentligt bättre av lite förändring ibland. Är det något som inte blir bra får man komma på något annat istället. Och de där typerna som håller mig som prinsessa brukar ta sådant här seriöst, och de har snott min enorma pengahög och försöker få den att växa. Så vad jag skriver kan faktiskt påverka saker på riktigt.

Fick också nu under söndagen ett besök på ett inlägg där jag diskuterar ensamheten i att inte ha någon att diskutera mitt prinsessande med någon. Ensamheten i att inte kunna diskutera allt det där som är viktigt för mig med någon. Den ensamheten, den känslan av att ha blivit övergiven och bortglömd, kvarstår. Har egentligen inte mer att säga om saken.

Besökte moromor igår, lördag, innan lördagsfirandet. Hon tyckte jag skulle syssla med politik. Känner att jag inte gärna vill det. Det är det där med att det skulle vara lite oansvarigt som prinsessa att syssla med sådant. Ska jag vara prinsessa kan jag inte gärna engagera mig partipolitiskt. Vet att jag deltog i grundandet av Piratpartiet men det var innan minnenas återkomst. Sedan är också den stora frågan hur mycket jag egentligen bryr mig om lilla Sverige. Det är inte Sverige som gjort mig till prinsessa. Stockholm må vara min hemhåla, vilket gör det till ett ställe jag tycker om och trivs med, men är det verkligen något mer? Är det något jag är beredd att engargera mig för? Känner lite att jag trivs bättre med att hålla en viss emotionell och identitetsmässig distans till mitt hemland.

Klockan är redan halv två så jag ska se till att sova nu. Behöver inte vrida mitt dygn mer än jag redan gjort. Gurka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: