De senaste dagarnas trams

Ett litet tag sedan jag skrev något nu. Har inte kännt för det, har tittat på en massa anime som tog upp tiden istället. Så inte så att jag inte haft något att skriva om eller medvetet valt att avvakta, som så som händer annars.

Träffade mormor i torsdags. Hon tog upp det där med arbetande och jag fick höja rösten. Mina medmänniskor vill verkligen inte fatta att de gör mig illa när de håller på sådär. De känner till det där helikopterprojektet och jag kan tycka de borde lyckats koppla tills nu. Associerar det där abretshetsandet till väldigt destruktiva grejjer jag verkligen inte vill ha med att göra. Precis innan jag gick tog mormor fram någon pamflet från fascistkräkpartiet och började dilla också. Bara att höja rösten igen. Tycker verkligen inte om att bli arg, men har väl tyvärr inte alltid så många alternativ.

Den anime jag fastnat att titta på nu är någon matkriggrej, Ganska fascinerande, och lättittad. Vet inte om jag skulle kalla den särskilt emotionellt engagerande som ändå är den bit jag brukar uppskatta. Ganska mycket halvnaket men könsfördelningen är tämligen jämn, har kritiserat så mycket populärkultur för den sneda könsfördelningen i sådant så jag får väl försöka vara nöjd med den biten. Annan intressant bit är att de faktiskt försöker lära ut en del matlagningsknep som tittarna kan ta till sig. Också intressant, har länge förespråkat att popkultur ska ta chansen att lära folk något. Nu är matlagning dock inte direkt något av mina intresseområden.

I fredags tittade jag på ett avsnitt av någon asteriskanime som går nu. Avsnitt fem. Tydlig referens till klanen jag föddes in i. Sådant är alltid fascinerande. Det här var lite mer på min nivå än slumpmässiga bilder på blodiga släktingar på Twitter.

Igår var det lördagsfirande och det är väl kanske en sak därifrån jag vill kommentera. Mamma diskuterade lite svensk historia och hur landet varit väldigt fattigt. Hon gled över till ämnet arbetande och mottagande av bidrag. Betonade attityden spridd bland den äldre generationen kring skammen i att ta emot bidrag man inte strikt behöver, särskilt om man kan jobba. Tror att det var en värdeneutral diskussion om svensk historia, men jag reagerar alltid starkt när arbetande kommer på tal. Vill lägga en kommentar utifall detta var ett påfund av mitt lilla hov. Tror de att detta kan förändra min attityd i arbetsfrågan missförstår de situationen fullständigt. De bevisar i så fall bara att de är ett packe respektösa kräk, först tar de ifrån mig alla medel med vilka jag kan delta i mitt samhälle och sedan har de mage att kräka ur sig sådant trams. Det är en förstärkning av den bild av stiuationen jag redan har.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: