Om vad som motiverar mitt arbetsvägrande.

Så situationen är nu alltså den att mitt lilla hov försöker tala om för mig att enda, eller i vart fall främsta, skälet till att jag inte sysslar med arbetande är för att jag inte vill. Ser inte var jag hävdat något annat, har skrivit om vad som motiverar min ovilja, men det är klart att hade jag velat syssla med arbetande så hade andra eventuella problemen gått att åtgärda. De tycker min arbetsvägran är osympatisk, men det innebär för mig snarare att jag kanske inte behöver deras sympatier.

Menar, även om vi väljer att tro på min aspergerdiagnos så är det enda den säger i sammanhanget att det är svårt att motivera mig medelst sociala påtryckningar. Att jag är lite mer intellektuelt självständig än en neurotyp. Att jag är fysiskt och psykiskt frisk råder ingen tvekan om. Möjligen kan vi säga att jag har det där gamla traumat och min människorädsla att förhålla mig till, men det är inget som inte är behandlingsbart. Lite oroskänslor är inte heller något som i sig förhindrar arbetande — i synnerhet inte med tanke på att det främst är okända människor jag har svårt att lita på.

Min inställning är att i och med att jag fick det där miljardarvet finns inga som helst skäl till att jag ska behöva syssla med arbetande. Och att mitt lilla hov tycker att detta är en osympatisk inställning är bara ytterliggare skäl att arbetsvägra. Visar jag att jag beredd att ge med mig visar jag också att jag oki med att de kontrollerar mitt liv. Vilket jag inte är, alltså har jag inte så mycket annat val än att arbetsvägra.

Frömsta skälet till att jag inte vill arbeta är just att jag inte vill ge mitt lilla hov fler hållpunkter än nödvändigt. Begränsar jag deras möjligheter att kontrollera mitt liv minskar jag också deras chanser att göra mig illa. Vet att de bestämt att jag skulle tycka det var skitkul att leva det liv de byggt upp åt mig, ett liv där arbetande är den centrala hållpunkten. Kan förstås inte säga i vilken utsträckning de har rätt, vet inte vad som ingår och det finns säkert också många saker jag aldrig provat jag skulle tycka var kul. Men jag litar inte på dem, inte med den historia av att göra mig illa de ändå har.

Vet att mitt lilla hov vill att jag ska glömma alla dumheter de utsatt mig för hittills. Men hur skulla jag kunna göra det? Vaknade så sent som igår tillbakakastad till en av de tyngre perioderna i mitt liv. Det skulle inte vara rationellt av mig att utsätta mig för den risken igen, har alla skäl att kräva att jag har större kontroll över mitt liv, och deras aktiviteter, än så.

Ja, skälet att jag inte arbetar är för att jag inte vill. Vad som motiverar min ovilja är i första hand ett allmänt behov att vara motvals. Hur så? Spelar det någon roll? Varför inte bara respektera det? Har jag ett par miljarder att leva för varför skulle någon bry sig? Varför skulle jag bry mig om vad andra tycker vilket som?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: