Att försvara den värld jag anklagas för att ha förstört.

Tänker skriva lite mer om mina nuvarande orosmoln. Mitt lilla hov igen. Oroar mig alltid över vad de tänker ställa till med. Vet att det mest konstruktiva de kan göra är att erkänna att saker blivit fel, ge tillbaka mig min pengahög och erkänna mina titlar. Såvida de inte gjort det kan jag alltså veta att de fundementalt missförstått hela situationen.

Känner mig tämligen lvertygad om att de håller på att ordna någon stor grej åt mig, ett nytt liv åt mig, och grejjer. Sådär som de gör. Tror det mest för att det är vad de försökt med flera gånger förut. Jag tror inte de kommer lyckas, och det helt enkelt för att de försökt många gånger och inte lyckats någon av de tidigare gångerna. Har en känsla av att jag ganska nyligen släppte en bomb som fick dem att återigen börja om hela tramset från början.

Kanske är det så att det var det att jag kände mig sårad av att bli anklagad för yoloande som fick dem att släppa. Misstänker det. Förbryllar mig hur de ens kommit på tanken att sätta en sådan etikett på mig i och med att jag verkligen inte känner igen mig i den. Skulle vilja veta hur de resonerade, vad de trott jag är för någon.

Har fått en bild av att mitt lilla hov gått och rivit upp merparten av den japanska aristokratins gamla traditioner, och sedan gått och anklagat mig för att initiera detta trams. Kanske har yolostämpeln med det att göra. Ska de få ihop narrativet att jag förstört alla gamla traditioner behövs den kanske. Men när de anklagar mig för yoloattityd känner jag snarare att de drar ned mig i smutsen. Kletar på mig deras egna destruktiva vanor som jag inte vill ha något med att göra.

Jag har alltid haft inställningen att det där med agens och medmänsklig respekt är viktigt. Och om det inte går ihop med gamla traditioner så är det traditionerna som får modifieras. Men detta är inte på något sätt skäl att bara ge upp allt som gjorts i hundratals år. Att anklaga mig för att förstöra gamla traditioner är missriktat. Att skylla ifrån sig på mig är direkt otrevligt. Är det bara för att jag inte har någon realistisk möjlighet att försvara mig?

Blev en gång anklagad för att förstört en viss herres liv. Han var tydligen högre uppsatt inom aristokratin. Och jag känner att jag inte kan acceptera den anklagelsen. Har i och för sig krävt av mina medmänniskor, inklusive honom, att de respekterar sina medmänniskor. Men att hans liv skulle hänga på att få vara respeklös låter mig märkligt. Däremot så kan jag misstänka att mitt lilla hovs massaker på gamla traditioner drabbade honom hårt, liksom den drabbat mig hårt. Prinsessandet är trots all mitt allt, och att då riva upp de traditioner som utgör prinsessande är inget jag kan se särksilt förlåtande på.

Önskar förstås av mitt lilla hov att de ställer till rätta vad de ställt till med. Men får jag tillbaka mina pengar och får mina titlar erkännda vet jag att de går åt rätt håll. Att ta itu med deras traditionsmassaker kan vi göra senare. Har hört kommentarer om att saker inte längre spelar någon roll. Som prinsessors hårlängd. En gammal tradition att prinsessor skaffar långt hår. Att jag inte skulle acceptera en tradition av påtvingad långhårighet är givet, men att det inte spelar någon roll låter som defaitistiskt trams, går att uppmuntra långhårighet utan att vara respektlös.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: