Tankar kring att vara jag, och lördagsfirande

Tänker lite på förra inlägget, och saker jag gjort idag. Tittat färdigt på Shana, gjorde innan jag kom iväg på lördagsfirandet. Känner igen mig väldigt mycket i henne. Väldigt, alla känslouttryck och så, säger inte att jag hade reagerat likadant, men i det stora hela inte olikt. Fascinerande ändå. Serien är välgjord på ett sätt som är ovanligt i anime numera, och estetiken är helt fantastisk. Så jag tycker mycket om denna anime.

Besökte mormor idag och hon började prata om arbetande. Hon menade inte att försöka pressa mig till sådant, men innan hon framfört det hade jag redan höjt rösten och gjort situationen ganska spänd. Blev snabbt tydligt att hon ändå har för avsikt att respektera mitt val att avstå från sådant. Och jag tycker det är enormt hur jag utvecklats. Innan minnenas återkomst blev jag i princip aldrig arg, efter det har jag succesivt blivit allt mer lättretlig. Idag, om man så bara diskuterar fel ämne i min närhet, kan jag flamma upp ganska illa.

Själva middagen med familjen blev inte jättespännande. Syster kritiserade mig över min dömmande attityd mot alkoholdrickande. Vet inte riktigt varför jag blivit så föraktfull (eller blivit och blivit, har nog alltid varit, men blivit snabbare på att uttrycka det). Men det är tydligt att jag har ganska låga tankar om stora mängder människor. Vill inte gärna se mig som en sådandär som hatar allt som rör sig. Kanske inte är det egentligen heller. Stödjer i princip allas rätt att bete sig som de själva önskar, även om jag kanske inte så ofta håller med om deras val.

Tänkt på prinsessandet också. Förstås, prinsessandet är mitt allt. Och det är just i termer av vad som får mig att kämpa vidare, ta mig upp på morgnarna, sätta ena foten framför den andra, jag börjat tänka på prinsessandet. Kanske också för att prinsessandet är mitt allt som jag så gärna faller tillbaka att tänka på det. Det är vad jag klamrar mig fast vid när det stormar, vad jag tröstar mig med när jag är ensam och ledsen, vad jag motiverar mitt hopp för en bättre framtid med.

På hemvägen från lördagsmiddagen gick jag och storebror och tittade på lampljus som strilade genom dimman. Mellan trädens löv, bildade ljuspelare. Väldigt vackert. Tycker mycket om ljusspel. Ändå lite synd att lillebror missade det men han ville stanna inne och baka sig kaka och titta på Youtubeklipp.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: