Tankar om resor, försäkringskassa, och lite annat

Var en vecka sedan senaste inlägget. Har inte prioriterat att skriva, legat lite efter på Twitter, spelat nethack, blivit väckt tidiga morgonar av att de river balkongerna. Inget dramatiskt händer väl egentligen. Mitt liv rör sig alltid vidare förstås, och inte sällan i märkliga riktningar.

Om vi ska kasta oss tillbaka till i lördags först. Träffade mormor, en morbror var också där och vi fikade, så som det brukar bli. När han gått tog mormor upp och diskuterade sina resor. Hon uppmanade mig ganska aktivt att resa och se mig om i världen själv. Vet inte det. Känns dyrt och det mesta finns att se på nätet. Frågar mig vad resande skulle tillföra.

Blir uppmuntrad med jämna mellanrum att resa till Japan, mest för att jag är ganska mycket nednördad i landet. Kanske rimlig tanke. Vet inte riktigt om det är värt det bara. Energikrävande. Oorganiserad autist som jag är är jag rädd det skulle tära mer än ge. Pengarna är väl kanske i sammanhanget största problemet. Är antagligen inte dyrare än japanskakurserna jag går — och med den mängd japanska jag redan kan är det inte omöjligt att ett besök till Japan skulle ge mer japanskakunskaper för pengarna än kursen.

Fick samtal från försäkringskassan igår. Lät som att det skulle druttat ned ett brev därifrån idag med ett förslag om att jag ska få fortsatt aktivitetsersättning. Tyvärr bara med ett år. Kände inte läkaren som skrev läkarintyget så hon skrev en massa trams där. Får väl kanske försöka ha förståelse för att hon inte tyckte sig kunna bedömma hur jag skulle förändras det kommande året beserat på en kvarts samtal. Förvärvsarbete är dock inte relevant för mitt liv och kommer aldrig kunna vara.

Tittade på ett TED-talk idag, en gubbe som pratade om fattigdom och hur idéer påverkar hur vi agerar på fattigdom. Själv är jag möjligen relativt fattig jämfört med samhället jag lever i, men knappast i någon annan mening. Behöver prioritera mina utgifter, visst, men vill jag något kan jag vanligen ordna det. Men ändå är det klart att det faktum att jag betraktar mitt lilla hov som ett packe simpla tjuvar som förskingrat miljardbelopp för mig, är det också till dessa dumheter jag tillskriver all pengabrist jag möter. På så sätt kände jag ändå igen mig i det där pratet. Mitt sätt att skaffa mig större mariginaler är att försöka påverka mitt lilla hov till att ta sitt förnuft till fånga; därför att som jag ser det är det där det brister.

Samma ögonblick som jag insåg att helikopterprojektet var mitt lilla hovs konststycke förstod jag också att allt de tyckte sig veta om mig var falskt. Dumheter rakt igenom. Märker att de försöker förstå hur jag tänker, förstå varför jag fungerar som jag gör, och så vidare. Något jag inte kännt mycket av förrän ganska nyligen. Vet inte om det var efter mitt motstånd mot ‘yolo’-idéer, eller kanske att jag succesivt uttalat mig allt mer dömmande om andras mindre konstruktiva vanor. Som exempel på mer sentida grejjer de kan observerat. Har det mesta av mitt liv hållit tyst om andras dumheter och himlat med ögonen inombords; så som över ett viss pyramidspel. Och mycket vad jag kommit att förstå varit mitt lilla hovs idéer har varit prima ögonhimlarmaterial.

Kanske är det en del av det stora problemet i min relation till mitt lilla hov. Att enligt mina erfarenheter är saker de gör så dumt att det är svårt att finna ord för det. Dessutom har jag i regel valt att hålla tyst för att det i mitt huvud är tämligen otrevligt att uttrycka att folk saknar vett i skallen, även när så är fallet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: