Söker ännu efter hopp. Vad har jag ens för val?

Träffade min familj idag, lördagsfirande så som varje vecka. Känner att jag glider ifrån mina bröder lite, de blir mer och mer nednördade i datasvängen medan jag glider ifrån gansak snabbt. Blir Japannörd istället och det verkar de ha glidit ifrån ganska ordentligt. Så vi har färre gemensamma intressen att prata om.

Lillebror min märkte att jag inte mådde så bra och jag fick ärligen säga som det är, ångest kring prinsessandet. Känner mig ganska isolerad och övergiven. Fick vad jag upplevde som ett ärligt svar i alla fall, inget snack om att prinsessandet skulle vara fiktion. Inget jag inte visste, bara en kommentar om att jag kämpar i motvind. Grät ändå en del sen när jag kommit hem, känns ibland som att det går lite bättre i alla fall, ändå jobbigt att få höra så direkt att min kamp inte uppskattas.

Har skrivit förut, jag förstår att det där med hopblandningen mellan mig och trollet varit jobbigt för alla inblandade. Förstår att jag som person associeras med skiten. Även om jag inte själv är beredd att ta på mig ansvaret för att saken gick fel har jag full förståelse för att många som lagt ned många år på saken bara vill titta bort och gå vidare. Har full förståelse om japanska aristokratin vill glömma att jag någonsin existerat. Är oki med det, seriöst, men jag vill åtminstone ha min pengahög tillbaka. Sedan kan vi ignorera varandra för all framtid. Även om jag tycker det är sorgligt om de vill vifta bort mig utan att lära känna mig.

Kommer förstås alltid själv identifiera mig som prinsessa, om ingen relevant vill hålla med så får jag väl ta det. Men, vänligen, säg då det till mig istället för att försöka övertala mig om att prinsessandet bara är fantasier och fiktion. Det gör mig seriöst ledsen. Och varför göra saker värre än de redan är?

Förstår att många ärligen kände att de kastat bort år av sina liv, eller fått sina liv helt förstörda, där och då när de fick klara bevis på att jag inte var det där trollet. Men samtidigt känner jag ärligen att de kastat bort och förstört år av mitt liv, jag har förlorat precis lika mycket som de. Får jag tillbaka pengahögen skulle det underlätta men skulle inte ge tillbaka vad jag förlorat. Men är oki med det, varken kräver eller önskar dramatik. Är beredd att förlåta om de bara erkänner för mig, och för mig direkt, att det blev fel och det inte var avsiktligt. Kan inte göra mer. Men att ignorera mig, och ljuga för mig, leder ingen stans alls för någon av oss.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: