Kräftbrist och drömjakt

Först med detta inlägg vill jag lägga ut ett allmänt klagomål över hur jobbigt saker är. Kräftorna jag beställt blev inte levererade idag heller. Fick resterande matvaror, men just kräftorna dök inte upp. Lite betraktade jag dem som en högriskvara till att börja med, sådant här händer, särskilt med färskvaror, särskilt varor med en lite mer begränsad produktionsvolym. Är inte så mycket sur som allmänt besviken.

Sedan vill jag ta upp det där jobbiga ämnet jag diskuterar mest, prinsessandet. Funderat på vad mitt lilla hov vill med mig. Tror de vill att jag ska jaga drömmar, retar mig så otroligt på det, betraktar det som trams. De som är intresserade av sådant får gärna göra det, jag vill inte ha med det att göra.

Så vad är det jag vill ägna mitt liv åt? Te, blommor och stillsamma samtal, har skrivit det förr, det är vad jag ägnar mitt liv åt idag och det är vad jag tänker ägna min framtid åt. Hade varit trevligt om jag fick tillbaka min pengahög, då skulle jag känna att jag hade ett orosmoment färre. Annars trivs jag bra med livet som det är.

Vad är det jag vill bli ihågkommen för? Jag är alls inte ute efter att lämna ett avtryck på världen. Vill folk komma ihåg mig är det deras ensak. Jag bryr mig inte ett skvatt faktiskt. Är det människor jag bryr mig om här och nu är det förstås trevligt om de håller koll vad jag är för någon. Men i det längre loppet, så som efter jag lämnat denna planet, ser jag inte varför jag ska oroa framtidens generationer. Tvärtom, de lär ha viktigare saker att tänka på.

Är det här någon form av uppgivenghet, defaetism? Verkligen inte, jag är helt och fullt ärligt ointresserad. Min största dröm, vad jag helst av allt vill göra, är att sitta i en liten trädgård med en kopp te och lugnt diskutera samtiden med likasinnade. Inte mer, inte mindre, det är vad som är viktigt för mig. Mitt liv har redan betydande sådana inslag, så jag är i stort väldigt nöjd med saker precis som de är.

Jag har alltid haft svårt att relatera till materialism, har alltid haft svårt att relatera till bygande av högar av statusprylar, alltid haft svårt att relatera till denna ofta desperata kamp att lämna avtryck. Jag bryr mig inte om dessa saker, inte ett skvatt, verkar mest jobbigt och tidsödande. Stressande. Så jag lever mitt liv i min takt, på mitt sätt, och bryr mig om vad jag mår bra av, inget mer, inget mindre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: