Mitt hemskt röriga liv och en märklig föreställning om att allt är bra.

Mitt liv är, tyvärr, fortfarande en hemsk röra. Träffade en del släktingar idag, behöver sådant, de försöker fortfarande göra sken av att jag är någon jag inte är. Tänker inte leva någon annans liv bara för att de vill bli klappade medhårs. Händer inte.

Mormor kommenterade idag när jag tillfrågad hur jag mår svarade ‘det funkar’. Brukar göra så. Hennes svar var att det lät som att jag inte är särskild nöjd med omständigheterna, att det hankar sig fram. Är förstås precis vad jag menar. Mina medmänniskor är fortfarande ett packe ljugande kräk, hon inkluderad. Men försöker ha överseende med det. Betraktar det inte som hennes fel, någon har övertygat henne om att det är bäst så. Skulle jag påstå att jag mår bra och är nöjd med livet hade jag ljugit, därför gör jag inte det. Jag ljuger inte, det händer bara inte.

Lillebror, som jag ägnar långa perioder åt att prata med, pratade mest en massa ingengörskonst idag. Vet med säkerhet att mitt lilla hov plockat upp idéer i ämnet jag kommit med och blåst upp dem till jätteprojekt. Pratade något trams om att det inte går att komma någon vart med sina idéer om uppfinningar om man inte redan har en massa resurser. Får en bild av att det är mitt lilla hov som bestämt sig för att använda honom som slagträ för att arbetshetsa mig. De har satt en magisk knapp i något bilföretag någonstans och vill att jag ska åka och prata idéer med dem.*

Precis som med alla andra magiska knappar och arbetshetsande känner jag att jag åter måste poängtera att jag inte är intresserad. Vill tala om för mitt lilla hov att de är ett packe kräk och att de ska lägga av med att trackassera mig och de omkring mig. Det enda som förändrats av det har projektet är att jag blivit en mer uppgiven, än mer övertygad om att mitt lilla hov har drabbats av obotligt svineri.

Såg en förbifarande tweet för några dagar sedan om att det är lättare att komma ihåg saker om man inte ljuger. Det var en ensam så jag tror inte mitt lilla hov var inblandade. Men det var strax efter jag hade diskuterat mina minnesproblem så den fastnade. Som jag skrev lite högre upp så är lögner inget jag sysslar med, aldrig sysslat med. De berättelser om mig som jag talar om för andra är precis samma som jag talar om för mig själv. Finns det osanningar däri är det för att jag är förvirrad eller osäker kring saker, och det får man vara. Har mitt lilla hov bestämt sig för att jag ljuger är det ett problem, ett omfattande sådant, för har de hittat på sådana dumheter blir det en motivation för att hitta på fler dumheter.

Vet inte varifrån mitt lilla hov skulle fått att jag ljuger bara. Skriver om hur jag kan fara med halvsanningar och inte tala om hela sanningen ibland. Vågnas en del över att jag gör det, därför jag skriver om det. Men det handlar nästan alltid om att det är spcifika saker jag inte vill tala om, jag känner att jag inte kan tala om. Så som prinsessandet när jag vet att den jag talar med kommer låtsas att hen inte tror mig, tvärljuga mig rätt upp i ansiktet och vara allmänt kräkig. Eller så undanhåller jag att jag har självmordstankar för min psykiater för att jag inte orkar prata om det — och ser heller inte varför jag skulle behöva tala om det, hade nämnt att det inte är allt jag säger. Ofta väntar jag med att skriva om saker som jag märker mitt lilla hov sysslar med, i regel för att jag vill se lite mer kring vad de tänkt, men klarar sällan hålla ut särskilt länge innan jag vill skriva av mig. Även om det här innebär att jag förleder människor att tro saker som är sanna (vilekt är vad jag våndas över), så är det heller knappast ingen som skulle kalla det för lögn om jag sedan rättade till missförståndet.

Ska sova nu. Klockan är redan sent. Missar många timmars tweets för att jag prioriterat annat högre.

* Jag är faktiskt helt ointresserad av saken. Är helt ointresserad av att bygga bilar. Verkligen genuint superointresserad. Är likaså helt ointresserad av att tjäna pengar. Ointresserad av att jaga drömmar. Jag försöker få mitt liv att gå ihop. Bilar, drömmar, pengar, det är inte jag, har aldrig varit jag, jag bryr mig genuint inte ett skvatt om det. Så det är bara att lägga av med trackasserierna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: