Lite uppdatering på förra inlägget, om min skepsism till kristenheten.

Nu har klockan passerat midnatt till taudagen. Det är lite småkul. Men tänkte ändå bara skriva en liten uppföljning till förra inlägget.

Min skepsism till kristendom. Mycket av det sätt jag väljer att leva skulle verka rimligt om man bestämde sig för att tycka jag är kristen. Är ganska mycket av en renlevnadsmänniska av det slag även tämligen konservativa typer skulle kunna godkänna, förutsatt då att de inte är transofoba förstås. Funderat på om den livsstilen passar i mina medmänniskors bild av hur icke-troende lever. Verkar annars finnas en vilja att övertala mig att beskrivna vad jag tror på i kristna termer, och kanske övertala om mig om att ändra terminologi snarare än att ändra livsstil.

Kristendomen är klart tillräckligt bred för att det skulle vara en ganska odramatisk skiftning. Och att jag är obekväm med kristen terminologi och kristna riter är inte nödvändigtvis ett problem, många även uttalat kristna som är. Trots detta har jag väldigt svårt att se att jag någonsin skulle betrakta mig som kristen, inte i annan mening än uppväxt i en huvudsakligen kristen kultur då. Men även i termer av min uppväxt, det har alltid funnits betydande japanska influenser; visserliggen kristna sådana ibland, men även annat.

Det hela kanske är en huvudsakligen rörig terminologisk fråga, men jag erkänner inte riktigt begreppet religion. Kallar det hellre trossystem. Och ett trossystem bör närmast betraktas som en aspekt av en kultur, även om det finns många individuella variationer. Själv vill jag helst se mig som blandkulturell, av tämligen naturliga skäl. Att använda en kristen terminologi för denna blandkultur skulle kännas fel, skulle kännas oärligt mot mig själv och det skulle kännas oärligt mot kristenheten. Vad gäller de kristna historierna har jag en tämligen agnostisk hållning, inte i det att jag känner mig osäker vad jag ska tro på och inte, utan att det inte spelar mig någon större roll. Däremot ser jag en risk i att inte kategoriskt separera historier från falsifierbara fakta; de kristna historierna är då just hostorier. Och som historier kan de vara givande, formgivande till och med. Kvalitativt hamnar dock de kristna historierna i samma kategori som utpräglad fiktion.

Sedan måste jag klaga lite på det där med att göra mig illa och sedan bestraffa mig för att det gjorde ont. Tänker på mitt lilla hov, tänker på mormontjejhistorien. Har svårt att ta i kristendomen ens med tång efter det där. För jag är rädd att jag ska förlora mig själv, för jag är rädd vad mitt lilla hov tänker göra med mig om jag konverterar. Att mitt lilla hov idag vägrar ge tillbaka mig min hemliga pengahög, isolerar mig från min japanska historia, med motiveringen att de själva gjort mig illa i det förflutna förefaller mig märkligt. Så länge jag inte tror på idéer om ‘Guds plan’, eller andra varianter av förbestämt öde, så kanske jag är säker, men litar inte på det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: