Mer om min syn på kristendom, verkar vara lite kontroversiellt.

Får göra bedömningen att den största kontroversen post ivägskrämsel av troll är min skepsism till kristenheten. Hade blivit lovad att det inte var någon större grej om jag inte var kristen, men jag verkar mötas av en viss nivå av skepsism som en konsekvens av detta. Är inte van vid att människor försöker påverka vad jag har för åsikter och trossystem alls, min tankevärd brukar jag få ha tämligen ifred. Och känner jag att någon vill pracka på mig idéer så brukar jag få än svårare för sagda idéer.

Min relation till kristendomen är tämligen kylig, ingen poäng i att låtsas som annat. Uttalar mig lite grovt och känslomässigt mot kristeheten ibland. Får jag veta att detta är kontroversiellt och gör mina medmänniskor obekväma är det klart att jag tycker mig behöva ta det i beaktning. Har svårare att lita på uttalat kristna än de utan uttalat trossystem, kan uppleva troende som oresonliga, som att de prioriterar sitt trossystem högre än sina medmänniskor. Hade kunnat välja att tolka denna kontrovers som att min adoptivfamilj tycker det där med kristenheten är jätte- jättemycket viktigare än vad jag är och tänka något i stil med: ”Typiskt kristna, tycka sina spökhistorier är viktigare än sina medmännsikor”. Väljer att inte göra det, utan antar tills vidare att min skepsism till kristenheten gör dem obekväma, att de känner att jag ifrågasätter något de känner är viktigt och vill prioritera.

Vidare känner jag att det är något jag måste peta på mitt lilla hov om. Vet att min japanska adoptivfamilj är uttalat kristna och vetat hela tiden. Har inga problem med att respektera deras tro och skulle verkligen inte försöka påverka dem att ge upp den. Däremot undrar jag varför det blir en så stor grej. Jag säger att jag vill ha tillbaka min hemliga pengahög och få kontakt med mina släktingar. Har medvetet aldrig uttryckt klart vilka släktingar jag vill ha kontakt med. Har svårt att tänka mig att alla släktingar, både från adoptivfamiljen eller den biologiska, skulle vara fullständigt ointresserade av detta. Poängen med att vara vag har varit att de som själva vill ha kontakt med mig kan hoppa på saken, de som känner sig obekväma med idén kan hålla sig borta. Om detta innebär att min japanska adoptivfailj inte vill peta på mig ens med pinne så får jag väl ta det, får respektera att det är så de känner.

Vad gäller min pengahög, det är för mig en separat fråga från att få kontakt med mina japanska släktingar. Inte direkt så att mitt lilla hov inte skulle kunna överlämna pengahögen till mig helt utan att vi behöver blanda in några japanska släktingar alls. Visst, jag skulle tycka det var tråkigt att ha en massa släktingar som inte vill ha med mig att göra utan att ens försökt prata med mig. Men jag kan knappast tvinga mig på heller.

Får en känsla av, i och med att kristendomsfrågan är så jättekontroversiell, att det är min adoptvifailj som sitter på nycklarna till förändring här. Att de tycker att jag är deras viktiga familjemedlem och det är därför de kan ta sig rätten att ställa krav på mig. Och de vill ha lite tillit tillbaka. Tror de på kritendomen vill de att jag ska ge med mig åtminstone lite på det, släppa in deras synsätt i finrummet. Och när jag säger att jag vill få mina prinsesstitlar och sådant erkännt, så vill de ha sitt trossystem erkännt. Inte för att prinsessandet inte är på riktigt annars, inte för att pengarna inte är mina annars, utan för att jag är så pass viktig för dem att de tycker det är viktigt vad jag tycker, tänker, och känner i frågor som är viktiga för dem. Och de tycker att der är viktigt att jag släpper in dem i mitt hjärta så att de får rota runt och titta lite på vad jag gömmer där.

Jag vill träffa de japanska släktingar som vill träffa mig, och jag vill göra det så förutsättninglöst som möjligt. Vill de ta den chansen att försöka tina min relation till kristendomen är de välkomna att försöka. Jag har sällan behårda uppfattningar om något alls. Min negativa syn är en konsekvens av negativa erfarenheter, det ska väl inte vara omöjligt att blanda upp med mer positiva erfarenheter. Om kravet är att jag släppa in och visa mig förtrolig jämntemot någon kristen släkting så ställer jag upp på det. Är kravet att jag ska konvertera rätt och slätt så är jag oerhört mycket mer skeptisk.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: