Lite sådär i allmänhet om mig själv, kändes typ påkallat.

Verkar som att jag har en japansk släkting eller så som försöker peta på mig medelst Twitter. Min policy om att inte kontakta okända människor över nätet måste jag dessvärre upprätthålla, så jag ser inte att det kommer bli något av det, åtminstone inte än. Känner lite att jag inte vill vifta bort aktivt kontaksökande sådär bara, så får medelst blogg tacka för visat intresse. Känner lite att jag har medmänniskor som tänker på mig, och det betyder en del för mig.

Har länge haft för vana att leka atlantångare. Kan gå fort, men byter riktning långsamt. Lite har det att göra med mina hjärnhackarambitioner. Vill inte lämna hjärnan bakom mig när jag anpassar mig till nya situationer och skaffar nya vanor. Numera tror jag nästan det har mer att göra med mitt lilla hov, försöker att inte agera allt för oförutsägbart. Känner att jag inte kan göra allt för tvära vändningar för då kommer jag inte få med dem. Använder också min blogg lite som blinkers, försöker avslöja i god tid i förväg om det är något jag vill göra för att ge dem chansen att vara förberedda. Vet att de vill att jag ska agera naturligt och så, hade jag litat på dem bättre hade jag nog kunnat det, men så länge jag känner att jag inte får med dem på min bana känner jag att jag måste upprätthålla atlantångeriet.

Känner att jag vill påpekat att jag medvete förändrar mig långsamt i den riktning jag vill förändras i, i en medveten process. Är ingen större vits att be mig sluta förändras eller tycka att jag är färdig som jag är. Önskar mina medmänniskor se hurdan jag tänker bli är nog det lättaste att extrapolera de förändringar jag gör. Använder också bloggen för att skriva ett narrativ, skriva om vad jag är för någon både för att visa banan jag väljer för mina medmänniskor och för att själv vänja mig vid tanken. Det är ett kraftfullt verktyg jag använder till fullo. Vill mitt lilla hov påverka banan är det bara att motivera vilka förändringar de vill se, går att mata mig med texter och sådant om de inte önskar uttrycka önskemål direkt.

Upplever att mina medmänniskor kan vara bra på att se vilka förändringar jag gjort, när de väl är gjorda. Särskilt när jag gör dem långsamt. Men att förstå vartåt det är påväg är de sämre på. Själv sätter jag bara upp en generell riktning kring vartåt att jag ska och inget mål. När jag uppnått en funktionell nivå för förändringen så drar jag ned på farten. Könskorrigeringen, eller projekt om att agera efter känslor istället för att intellektualisera bort dem, är inga grejjer som blir klara, det är en kontinuerlig process, men förändringstakten går numera inte så fort. Prioriterar Japanstudierna och exponeringstramset för närvarande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: