Mina försök att spräcka bubblan

Idag har jag bara setat hemma och inte gjort något väsentligt alls. Läst Twitter och tittat på Youtubeklipp. En vanlig dag för mig. Vet att mina medmänniskor tycker det är sorgligt att detta är vad kag gör med mina dagar. Själv känner jag att jag behöver att de flesta av mina dagar är hemmadagar, behöver dem för att komma ihåg att äta, vattna blommorna, och andra viktiga aktiviteter. Blir så lätt att jag slutar med sådant annars. Det är kanske så att jag slösar så mycket energi på att oroa mig och vara rädd för okända och allt det där som gör att det blir så. Det tunga är inte att ha saker att göra om dagarna, utan det är oron och rädslan som dränerar mig på energi.

Vill skriva om arbetande igen. Om min nervösa relation till fenomenet, mina känslor, och allt det där. Allt tjat om arbetande gör att jag oroar mig mer och gör förstås att jag har mindre energi kvar till andra aktiviteter. Andra aktiviteter än oro då alltså. Det är av det här skälet jag upplever arbetshetsandet som så väldigt svinigt. Samma människor som gjort mig till ett knippe av oroskänslor och rädsla tar den lilla energi jag har kvar genom att attackera mig för att vara just ett sådant knippe. Finns ingen utväg. Jag blir bestraffad av dem för att de gör mig illa, för saker utanför min kontroll. Skapar en hemsk spiral jag inte vet hur jag ska kunna reda ut.

Vet att de på ideologisk basis tycker arbetande är viktigt. Vet inte vad de har skäl för det, men de har mer erfarenhet av arbetande än jag, så jag tycker mig inte ha några skäl att säga emot. Bara det att jag sitter med ett omöjligt pussel. Kan inte leva upp till önskan om att jag ska syssla med arbetande om jag inte först för ordning på mitt nervande. Och jag har inte verktyg att bryta ned nervandet.

Tror att Japannördandet i sig kan hjälpa mig att bryta ned nervandet. Vänjer jag mig med tanken att jag har en ralation till Japan kommer jag också känna mig mindre nervig över saken. Men den punkten är inte tillnärmelsevis lika viktig som att mitt lilla hov vågar visa sig. Så länge min familj och andra månniskor omkring mig försöker upprätthålla lögnen om att mitt lilla hov inte finns och jag inte har någon relation till Japan, kommer jag alltid gömma mig i den lögnen när jag nervar. Jag ljuger för mig själv och gömmer mig för verkligheten bra nog själv, behöver inte hjälp med det. Resultatet blir bara att jag inte får någon chans att återhämta mig från det där barndomstraumat. Måste kunna möta de minnen som skaver i mig.

Fattar att mitt lilla hov halva mitt liv byggt upp en bubbla kring mig, en bubbla baserad på den här lögnen. Det är min egen lögn, har agerat som om den vore sann och de har tagit efter. De trodde det var vad jag ville. Nu gör jag vad jag kan för att riva ned den. Kämpar med mig själv för att sluta intala mig att den är sann. Men att mitt lilla hov gör vad de kan för att uprätthålla den gör det svårt för mig.

Efter könskorrigeringen vet jag att sinnet är tämligen plastiskt och anpassar sig bra efter nya omständigheter. Tror inte att det skulle vara svårare att få min hjärna att acceptera verkligheten utanför bubblan, bortom lögnen. Vill besöka Japan, träffa mina släktingar, och så. Kommer känna att det är så stort att jag inte kan få grepp om det, men det gör inget. Ganska snart kommer jag inte kunna föreställa mig något annat, såsom jag idag inte kan föreställa mig hur det var att leva som kille. Det är egentligen bara att göra. Men jag behöver mina amedmänniskors stöd för det. Och efter det kanske jag slipper nerva, slipper vara rädd för allt och alla, slipper ägna dagarna åt att oroa mig för vad mina medmänniskor tänker utsätta mig för härnäst.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: