Litet inlägg om dagens händelser.

Varit på japanskakursen idag. Inget dramatiskt hänt så ska inte skriva om den. Kan också avslöja att jag för närvarande läser sagan om ringen och jag avbröt för att gå hem lagom till att de ska ta sig ut ur Moria. Jag har för vana att avbryta mitt i en mening när tåget stannar. Känner att det är lite av en intressant träning av intellektuellt lugn det där, att avbryta vid de mest spännande vändningar baserat på externa faktorer utom min direkta kontroll.

Gällande hemresan från tåget. Lyckades hamna bredvid någon som råkat ut för en synnerliggen avancerad identitetsstöld. Hon var nog ett stycke berusad och uttryckte högt sin frustration för sina medpassagerare. Uttryckte en önskan att slå in skallen på de som utsatt henne för skiten. Har klart en viss respekt för den inställningen.

Första tanken när jag satt där på tåget och hörde berättelsen var det vanliga. Just jag har för god koll på tekniken, är för ängslig kring människor, för att råka ut för sådant. På hemvägen från tåget började jag däremot dra paralleller mellan hennes historia och hopblandningen mellan mig och det där trollet. Påminde mig om att alla fall är unika, och vad jag råkat ut för absolut kan betraktas som en avancerad identitetsstöld. Om än möjligen en oavsiktlig sådan.

En rad frågor har farit genom mitt huvud. Den första, frågan, den första frågan jag nästan alltid ställer mig, är om mitt lilla hov är inblandade. Som vanligt måste jag konstatera att jag vet inte, men frågar mig om de skulle ha ett motiv att vara inbaldade och i så fall vad för ett. De skulle kunna ha ett motiv. Vet att de gjort liknande saker förut för att se min reaktion, göra någon typ av personlighetstest. Så kan vara så att de vill ta reda på något om mig eller vill påverka mig på något sätt. Vad skulle motivet vara? Jag har bett dem verifiera ett par detaljer med mig så sent som igår. Dessutom har jag uttryckt frustration över min egen situation — inklusive viljan att slå in skallen på de av mina medmänniskor ansvariga för hopblandandet mellan mig och trollet.

Bedömmer alltså att motiv finns, och förlaga finns. Vilket ökar sannolikheten. Än så länge måste jag betrakta det som en isolerad händelse, snarare än som del av ett större mönster. De verkar inte ha mycket aktiva projekt nu, vilket talar emot deras inblandning. Fler händelser som verkar ha likartat syfte skulle möjligen göra en klarare bedömning möjlig.

Vidare måste jag fråga mig vad motivet skulle vara. Hur vill de påverka mig, eller vad vill de ta reda på om mig. Om det skulle vara så att de är inblandade. Ville de ta reda på något om mig har de antagligen redan sitt resultat, i så fall allt gått och jag behöver inte kommentera vidare, möjligen ett ‘Tack för visat intresse, vi hoppas på fortsatt samarbete!’ om jag vill göra företag av mig. Vill de påverka mig blir det intressant att fråga hur. Har två möjliga, men motsatta, förklaringar till det. Antingen vill de att jag ska våga agera ut mina egna frustrationer och skälla ut mina närstående, eller så vill de motsatsen, att de försökte komma med ett varnande exempel och ville att jag skulle fråga mig ‘Vill jag vara sådan?’.

Har hela tiden intalat mig själv att min reaktion är tämligen överdriven, att det är bättre att jag försöker mitt bästa att vara odramatisk och försiktig av mig i mina försök att få som jag vill. Det i kombination med ett sakligt formellt språk brukar kunna ge mig vad jag vill ha, det är vad jag är van vid. Tittar jag på hur mormor uttryckte sig i förra veckan kring mina Japanstudier får jag nästan en känsla på att det är en konfrontation som söks. De önskar att jag tar upp prinsessandet med i princip vem som helst av de människor jag känner och har omkring mig. Om det nu inte faktiskt var arbetshetsande mormor gav sig på, i så fall kan det vara så att vad jag såg idag var menat som ett varnande exempel, att de försöker säga mig att om jag tar mig friheter utanför de absolut snävaste samhällsnormerna kommer jag bara att vara jobbig för de omkring mig.

Väljer att inte göra en strikt bedömning av situationen men ska försöka mig på en konfrontation gällande prinsessandet. Ska bara försöka samla mod och så.

Kan fortsätta med att säga att jag alltid tycker att det är jobbigt att könna igen mig i människor som hamnat i kläm. Tror det kan vara så att jag tycker om att tänka på mig själv som någon som ändå har det ganska bra. Den bilden går i kras med jämna mellanrum. Inte bara grejjen på tåget idag. Tidigare idag läste jag en liten kommentar på Folkhälsomyndighetens sida som diskuterade transpersoners hälsa. Då fick jag höra lite ångestsurr i huvudet. Vill så gärna se mig som väletablerad, som prinsessig, och allt sådant, men ibland tvingas jag möta det faktum att jag inte alltid har det lätt, och det är jobbigt att bli påmind om.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: