Lever ett liv jag inte vill ha

Läste idag en fin idé för hur man kan ta självmord. Mycket intressant. Ska ta chansen att påminna medmänniskor att min plan, om jag inte får tillbaka min hemliga pengahög, och heller inte får fortsatt aktivitetsersättning, är att avsluta mitt liv. Mitt skäl till den planen är enkel. Har jag ingen inkomst kan jag inte leva, så om mina potontiella käller till inkomst försvinner så är det bästa och säkraste att göra saken kort.

För att tydliggjöra: Plan A, pengahög, Plan B, aktivitetsersättning, och Nödplan C, självmord. Tänker inte bedömma sannolikheterna för dem eller så, bara påminna om att det är såhär det ser ut. Har inte ändrat den planuppställningen på länge så jag tror inte jag kommer göra det i framtiden heller.

Mina medmänniskor vill gärna klämma in arbetande där någonstans. Det kommer inte att ske. Hela poängen med att sätta upp en plan för min framtid har varit att inte behöva tänka på den. Och i synnerhet, att inte behöva tänka på mitt liv i termer av arbetande. Hade jag inte haft den här planen hade jag med största säkerhet redan varit död. Bestämde mig en gång för månnga år sedan att skjuta upp mitt självmord tills dess jag inte längre hade något annat val, men hålla dörren öppen, just för att jag inte orkar med att oroa mig för framtiden. Ser jag självmord som en möjlig utväg behöver jag inte tänka på, eller oroa mig för, framtiden.

Mitt lilla hov har kapaciteten att plocka ur mig ur ett liv jag inte trivs med, aldrig trivts med. De väljer att inte göra så. I stället försöker de tvinga mig att tänka i just de banor som en gång satte mig i den här situationen. Använder alla jag känner som slagträn i arbetshetsandet. Redan idag höjer jag rösten, blir utåtagerande, när arbetande kommer på tal; alltefetersom jag vänjer mig vid det kommer jag reagera allt mer dramatiskt. Det är en bra sak. Skulle vara trevligt för min del om jag klippte till alla som så mycket som antydde arbetande som fenomen. Vill inte vara aggresiv, men jag behöver sätt att ändra den bana mitt liv följer. Menar, för annars, är jag död innan dagarna blivit korta igen.

Har inget svårt att erkänna att mina drömmar om Japan och prinsessande är lite av en verklighetsflykt. Men jag upplever det som en rimlig sådan. Mitt lilla hov har kapaciteten att göra drömmen till verklighet. Och verklighetsflykt har jag ett visst behov av vilket som.

Lever ett liv jag inte vill ha. Ska inte skylla allt av problemet på mina medmänniskor, även om de varit iblandade. Mina försök att skapa ett lite stereotypt manligt liv i syfte att hålla min transsexualism hemlig är mitt eget ansvar. Men mitt lilla hovs aktiva arbete med att forma mitt liv gör att jag inte kan lämna detta helvete.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: