Måste bli bättre på att sura.

Fick hem en matleverans idag. Med svenska jordgubbar. De var fantastiska, sådär som bara jordgubbar kan vara. Verkar bli tokigare i dem för varje sässong som går.

Annars kanske jag ska försöka skriva lite om mina tankar inför lördagsfirandet imorgon. Blir TV-tittande på någon sådan där stor grej som går på TV då. Schlagerfinal. Tycker om lördagsfirandena, men det är sällskapet som gör tillfället, inte TV:n.

Känner att jag behöver utveckla en lite mer konfrontativ sida. Känner väl egentligen att jag vill vara en lugn snäll och trevlig filur, och alls inte konfrontativ och surig. Men är upprörd över en del saker, det har byggt upp lite. Så ska försöka få min japanska sida erkänd. Vet inte om jag kommer kunna bygga upp mod för konfrontation imorgon, men kommer tänka på det.

Mina medmänniskor nu verkar prata om att jag kommer vara kvar i den lilla lägenhet jag bor i i år. Att de vanor och familjetraditioner jag har idag kommer vara kvar om år. Säkert mitt lilla hov som vill att jag ska bryta upp, göra något annat. Och det kommer att fungera. Fungera just för att jag blir skitsur när de försöker förklara för mig hurdan jag är, vad som är viktigt för mig, och vad jag ska göra med mitt liv.

Så som de fick mig att bli djupt fientlig mot kristenheten genom att propagera kristendom, fick mig att förakta arbetande genom att försöka pressa mig till detsamma, eller fick fick mig att ge upp programmering genom att försöka pressa mig till att skaffa IT-jobb. På samma sätt kommer de få mig att bli konfrontativ gällande prinsessandet och min japanska bakgrund genom att insistera på att mitt liv kommer att gå i stå. Och det är i det stora hela inte mycket jag kan göra åt saken.

När mina medmänniskor försöker övertala mig om någonting, försöker tala om för mig vad jag ska göra med mitt liv, är vad jag har inte en hjälsam uppmaning. Vad jag hör är ett uttryck för missnöje. Hör de säga att det är fel på mig. Och jag reagerar därefter. Blir sur och ledsen. Gör sedan något helt annat och aktar mig noga från att göra som jag blivit ombedd. Mitt liv är mitt och min tid är min. Om någon är missnöjd med vad jag gör med det är det deras problem, inte mitt.

Känner att dessa mer negativa känslor är något jag måste bli bättre på att uttrycka. Inte för att jag vill bli surig på mina medmänniskor. Utan för att de sårar mig om de inte vet hur jag känner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: