Lite som uppföljning på förra inlägget. Orkar inte titta vad detta blir för nummer.

Ska skriva lite igen. Vet inte om jag gjorde någon besviken med förra inlägget. Försöker bara vara jag, vet att jag inte skulle lyckas låtsas vara någon annan i längden. Har provat.

Tänkt på det där med IRC:ande igen. Gissar på att en del av mina medmänniskor faktiskt önskade att jag skulle ge mig ut på IRC. Märkte det en del under förra året, kunde inte avgöra om det var för att få en kanal att kommunicera med mig, eller om de ville manipulera in mig i något annat. Ställs inför ett dilemma när mitt lilla hov försöker få mig att göra något. Särskilt om det är något jag egentligen inte är intresserad av. Ska jag ge med mig, med förhoppning att de är ute efter att kontakta mig, eller ska jag hålla mig borta och demonstrera mitt ointresse? Om jag vetat att de var ute efter att kontakta mig, eller om de bett mig klart och tydligt och inte manipulerat hade jag antagligen kunnat hoppa på lite allt möjligt. Men de kan svårligen förvänta sig att jag engagerar mig i något jag inte tycker mig få ut något av.

Förstår att mitt lilla hov byggt upp lite av en institutionell infrastruktur baserad på idén att jag är tillgänglig över IRC. Ärligen är jag direkt obekväm med att kommunicera med människor jag inte kan se. Är absolut beredd att anpassa mig till deras organisation. Men de behöver nog vara ganska tydliga med att de är ute efter för det i så fall. Verkar som att de vill prata med mig först och avslöja vilka de är sedan. Målet är väl att jag ska få ett genuint första intryck av en annan människa istället för att associera dem till denna institution. Det är inte fel av dem att tänka så, men jag känner att de gör det svårare för sig än det skulle kunna vara.

De har aktivt försökt locka mig med teknik- och nördrelaterat. Det fungerar tämligen bra. Men jag ogillar att bli för känslomässigt involverad. Blir så ledsen när jag upptäcker att det inte fungerar då. Verkar som att jag konsekvent är mycket försiktigare än de väntar sig.

Blev för inte länge sedan frågad av mitt boendestöd om jag nördat in mig på Tokiens världar. Måste säga att på många sätt känner jag väl att det skulle vara kul att göra det, men ändå en del aspekter jag känner mig tveksam till med det. Att Tolkien skapade en värld där ord är magi är i och för sig kul. Hans värld har väl en del sexistiska undertoner, men det är en prdukt av sin tid.

Min favorittolkning av böckerna är att det är figurer ur den nordiska mytologin som slåss mot det allseende ögat, alltså den kristna guden. Tolien ogillade själv allegorier och var dessutom troende katolik, så det är knappast en tolkning som är tänkt att läsas in. Och det har jag lite svårt för, hade kunnat tokat ned mig fritt om jag känt mig fri att göra den tolkningen, men tycker mig se en småkonservativ gubbe till författare som sitter ivägen för det. Kan förstås gilla hans värld ändå, men då känner jag att jag måste godkänna att den främst är ett lingvistiskt experiment och avstå från att se den som allegori, trots att den hade varit en aldeles utmärkt sådan.

Kanske skriver om de där böckerna när jag läst lite mer av dem. Nu ska jag försöka sova. Gurka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: