Känner mig än lite förvirrad

Vet inte riktigt vad som händer omkring mig. Inte för att jag någonsin vet det. Men ändå. Känner mig extra förvirrad nu. Ganska säker på att jag lyckades dra igång ett mindre kaos, men det var en och en halv vecka sedan eller så. Förstår inte riktigt varför mitt lilla hov fortfarande inte kontaktat mig. Det är inte som att de har något att förlora på det. Menar, det värsta som skulle kunna hända, ens teoretiskt, är att jag blir rädd, sur och ledsen. Men det blir jag ändå. Dessutom bestämmer de sig för att de gjort mig illa ibland vilket som och börjar om hela sitt bearbetande av mig från början.

Tror själv att kontaktar de mig så löser det hela sig ganska snabbt. Och om de inte tror på mig skulle jag vilket som önska att de bevisar sin tes för mig genom att prova. Menar, jag kommer att vägra alla andra idéer tills de testat den här. Har de rätt i att den inte fungerar så visst, då kan jag väl acceptera att det inte gick och prova något annat. Fram till dess, nej, det händer inte.

Är det så att de direkt ogillar mig och inte vill associera sig med mig så är min hållning istället att de inte känner mig. De kan inte göra så. Av det skälet tänker jag kämpa på och försvara mina prinsesstitlar tills de har bevisat att det inte finns någon personkemi att räkna med. Vilket som, det är inte ett skäl att undnhålla pengabibban från mig. Tänker de påstå att mina prinsesstitlar redan är strukna och att pengarna är deras, har jag än fler skäl att kämpa stenhårt med att få som jag vill.

Tillbaka till helikopterprojektet. Hade det gått som de planerat där för ett år sedan kanske det hade fungerat. Men att jag plötsligt hade helikoptrar surrande bakom mig skrämde mig. Men planen var ändå den att de skulle fånga upp mig inne på muséet och prata lite först. Och då hade jag varit förberedd och dramatiken hade inte kännts lika extrem. Hade antagligen inte uppskattat att de brände mina pengar vilket som, men de hade kunnat introducera sig för mig på det där viset.

Är inte ens säker på att de läser min blogg. Kan vara så att de bara inväntar att jag dyker upp där igen. Så om jag går in på muséet så kör de på igen. Kanske lika bra. Lugn förberedelse först, sedan sprakande trams. Och sedan efter att introduktionen är genomförd och jag har pengarna i hand kan jag källa ut dem. De behöver egentligen inte vara oroliga för att jag ska sätta fyr på dem eller så, så länge jag inte har skäl att tro att de tänker fortsätta göra mig illa kommer jag göra mitt bösta för att stödja alla inblandade. Däremot, medan de gör mig illa, försvarar jag mig med alla medel som krävs, även om det innebär att jag måste ta i med relativa extremer.

Tänkte som jag precis skrev försöka besöka Östasiatiska igen. Kanske främst för att gräva i såret. Men också delvis för att ge dem en ny chans att peta på mig, om de absolut vill att jag ska trycka på en magisk knapp. Kanske vill de att jag ska vara emotionellt förberedd på introduktionen. Vad vet jag? Känner mig tämligen genomförvirrad kring det hela, just för att de undanhåller mig all information.

Klockan är halv midnatt, skrev av mig lite tidiagre än vanligt. Men snart dags att sova igen. Får se vad som händer senare, närmaste dagarna och så. Tror inte på något dramatiskt, men har ändå alltid ögonen öppna för sådant, kommer alltid plötsligt när det kommer.

Gurka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: