Vartåt det far nu. Typ.

Kanske ska skriva ett till potentiellt omrörande inlägg. Bara för att det är saker jag brukar välja att inte skriva om. Börjar trappa upp lite försiktigt här. Har tänkt lite och konstaterat att det är ett par obervationer jag skulle kunna blogga om.

Men först något så tråkigt som hetvattenkranar. Ett ämne som flyter upp ibland i den krets jag umgås. Menar sådana som levererar kokhett vatten direkt ur en kran i köket. Förstår ärligt inte riktigt vad de skulle tillföra som en vattenkokare inte tillför. Annat än möjligen lite energisparande. Gissar på att mitt lilla hov tycker det är en cool grej som skulle kunna vara lite av en statuspryl, och så vill de se om jag är intresserad. Uppskattar att de funderar, men jag måste säga att jag trivs utmärkt med min vattenkokare. Skaffar de mig ett fint nytt hem där det finns en sådan i köket är det inget jag skulle bli upprörd över.

Nästa punkt på listan blir tatueringar. Har envist avstått från att diskutera ämnet på bloggen mest för att jag är tämligen ointresserad av ämnet. Men när mitt lilla hov vill närma sig mig brukar det dyka upp en massa om saken på Twitter. Har förstått att det finns lite av en tatueringstradition bland mina japanska släktingar. Vill påpeka att i den sociala kontext jag lever i idag är tatueringar dock inte direkt någon statussymbol. Så för egen del känner jag mig tills vidare ointresserad, sätt mig i en annan social kontext och jag kan omvärdera saken då.

Som tredje punkt vill jag ta upp en del bilder som närmast kan beskrivas som lågintensiv bondagelekporr dyker upp i mitt Twitterflöde. Spelar ingen jätteroll hur jag försöker forma flödet, finns alltid någon som lyckas mata in det där. Har bett mitt lilla hov att försöka exponeringsbehandla mitt barndomstrauma så jag är inte direkt upprörd över det. Däremot triggar det inte längre några negativa känslor inom mig längre. De har lyckats avtrubba mig helt. De får fortsätta med det bäst de vill i och för sig, kanske fortfarande har viss effekt, kanske till och med gör mig lite glad ibland.

Och så sista grejjen för idag. Tror det var tidigare i veckan. En bild som jag är tämligen säker föreställer min biologiska pappas systrar sittandes nedblodade i en soffa flöt upp igen. Den fick mitt hjärta att hoppa ett slag. Tänkte ‘inte igen’, det är tredje gången totalt nu. Utförde lite åtgärder för att förebygga att den flyter upp igen, men inget dramatiskt. Kan inte påstå mig vara särskilt upprörd över saken. Bilden är väl fortfarande ett snäpp jobbigare än en kamerastirrarbild, de senare gör mig dock i regel surigare för att de är svårare att undvika och dyker upp precis hela tiden.

Kanske blir det här avrundande inlägg för mitt lilla spammande nu. Eller början på en ny omgång. Vi får se.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: