Mer spånande kring arbetande

Kanske ingen jättepoäng med att skriva en massa mer för närvarande. Verkar som att jag lyckats övertala mina medmänniskor om att det är dags för långmöte igen. Ska som vanligt inte uttala mig för säkert. Men verkar så. Snart har de kommit på ett nytt sätt att arbetshetsa på. Uttryckte mig tydligen tillräckligt drammatiskt för att de skulle göra någon mindre omarbetning av planerna. Är rädd bara att det bara drar ut mer på tiden när jag får dem att göra så.

Vill, som jag skrivit så många gånger förut, att jag ska få tillgång till min hemliga pengahög och få min existens erkänd. Få ett erkännande om att de betett sig lite olämpligt ibland. Och lite sådär. Misstänker att de är beredda att gå med på önskemålen i princip närsomhelst, men att massa småsaker övertygar dem om att skjuta upp, en vecka eller månad eller så i taget. Något jag skriver på bloggen, ett projekt som går snett, och så blir det bara inte som de tänkt sig så de försöker från början igen. Så för varje gång jag inte lever upp till deras förväntningar, oavsett det är trollerier, helikopterpetande eller arbetande, så senareläggar de sina planer på att leva upp till mina önskemål.

Bedömmer alltså att jag antagligen skulle få som jag vill betydligt snabbare och lättare om jag bara lämnade in någon arbetsansökan. Skulle få delta någon månad kanske på en arbetsplats de försökt leda mig till. Sedan skulle de sannolikt dyka upp och bara släppa saken. Finns förstås flera problem med att göra så. Det är främst en oerhörd risk för min del. Som jag skrivit mycket tror jag inte jag skulle klara en sådan miljö, med potentiellt dramatiska konsekvenser som följd. Sedan är risken också oerhörd att jag gjort en felbedömning i den här frågan, tar jag mig till en arbetsplats med enda målsättning att få kontakt med mitt lilla hov är jag ute på väldigt tunn is.

Ett annat problem är det att om de faktiskt förväntar sig av mig att jag ska söka jobb. Och om de sedan också väljer att erkänna min existens ett tag in i projektet. Så kommer de förvänta sig att jag fortsätter med arbetandet efter det. Jag vet, och det ganska säkert, att skulle jag ha ett arbete och sedan fick tillgång till hemliga pengahög så skulle jag säga upp mig på studs. Skita i uppsägningstider och allt, bara lämna. Vill inte riva upp deras förhoppningar så, vill inte ge dem intrycket att jag bryr mig om arbetande, vill inte ge dem ‘falska förhoppningar’ som de själva skulle uttryckt det. Därför försöker jag begära att de skaffar sig realistiska planer till att börja med istället.

En sak som potentiellt skulle vara intressant att diskutera skulle vara det hör med att hamna i en ny social kontext. Könskorrigeringen har varit ett sådant skifte och det har fungerat väldigt bra. Trivs mycket bättre idag än förut. Alla sådana byten av kontext är dock ett risktagande, det kan bli bättre och det kan bli sämre. Skillnaderna kan vara små, och de kan vara stora. Har en bild av att mitt lilla hov fortfarande vill omlokalisera mig till Japan, så som de ville när jag var en aning yngre. Är i allra högtsa grad intresserad av att prova. Bara för att se om det blir lättare för mig så, det skulle gå att flytta tillbaka omd et inte blev bra.

Betraktar inte idén att söka arbeta som att hamna i en ny social kontext. En ny grupp visst. Men samma kultur, och människor med samma förhållningsätt som de jag redan känner. En ny roll inom ramen för samma kontext snarare. En roll jag verkligen inte är bekväm med. En helt ny kontext skulle innebära helt nya roller, som bara finns inom den nya kontexten. Tror i och för sig att mitt förhållande till arbetande, även i en annan kontext, skulle vara precis lika negativt. Samtidigt är det så svårt att veta hur jag skulle fungera i en annan kontext, just därför jag så gärna vill uppleva fler sådana.

Borde egentligen helt vägra prata om arbetande. Just för att om jag skriver för mycket om det kan det framstå som att jag är fixerad vi tanken på arbetande. Vilket i sin tur skulle motivera mitt lilla hov att arbetshetsa än mer, typ för att faktiska försök till arbetande skulle kunna avdramatisera saken. Borde fokusera på vad jag uppskattar och tycker är viktigt, istället för trams andra vill pracka på mig. Men ptja, saken är som den är, känner att jag måste kunna få försvara mig också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: