Mer spånande kring arbetshets

Skrev ett sådant fint blogginlägg igår. Tror inte det kommer fungera, är inte första försöket, men har inga som helst skäl att ge med mig. Menar, skulle jag söka jobb skulle jag ju legitimera arbetshetsandet. Och så kan vi inte ha det. Kan inte kommuincera till mitt lilla hov att det är oki att göra mig illa i syfte att få som man vill. Måste istället se till att de har på sitt samvete att de faktiskt gör mig illa. De har fortfarande inte ens försökt erkänna att dereas agerande någonsin varit olämpligt.

Mitt liv kommer även i fortsättningen vara en cykel av arbetshetsande och mina negativa reaktioner på detsamma. Som det varit ett tag nu. Sura blogginlägg kommer inte ändra saken. Mitt lilla hov kommer fortsätta vara besvikna på att jag inte ställer upp på deras planer. Men arbetshetsande kommer inte ändra något. Tvärtom, arbetshetsandet kommer bara se till att inget förändras. Precis som jag varit fast besluten att få igenom könskorrigeringen, och nu håller fast vid japanskastudierna. Kan inte bara ge upp.

Varken det här inlägget eller det förra kommer ändra något alls. De kommer fortsätta med den arbetshetscykeln de nyligen startat. Om ett par veckor eller så kommer vi nå en punkt där jag gråter eller är allmänt förbannad, kanske vänder ryggen till inför ett av deras projekt. Sedan är vi tillbaka vid ruta ett. Någon månads paus kanske. Och sedan mer arbetshetsande, flera arga blogginlägg, sedan blir jag sur och gråter, sedan en paus igen; ett mindre byte av taktik från hovets sida, sedan arbetshetsande igen. Vet redan, sett cykeln några gånger nu. Men oavsett hur många varv kommer den inte ändra något. Blir kanske mer dramatisk när jag visar känslor, vet inte om jag tycker det är en bra sak.

Vet att de vill att jag ska leva mitt liv utan en tanka på deras inblandning. Just därför vägrar jag göra så. Vet att de vill att jag ska syssla med arbetande. Just därför vägrar jag göra så. Vet att de vill att jag ska plugga japanska. Delvis därför vägrade jag göra så i många år. Det är inte bara av ren trotsighet, utan också sättet de försöker övertyga mig med, blir så väldigt obekväm med det. Kanske associerar jag till mobbning, upplevde sådant som yngre, just när många jag känner synkront börjar trycka för en idé.

Ett delskäl till att jag inte vill syssla med arbetande är att det skulle ta ifrån mig möjligheten att isolera mig när jag känner att försök till sådant pressande kommer. Kan jag då ha en pengahög jag kan klara mig på att retirera till, så kan jag också fly hovets svinerier om de försökte använda en arbetsplats som hävstång. Av detta skäl blir arbetshetsandet också i sig ett intyg på att jag inte kan syssla med arbetande.

Det här med att skriva blogg är verkligen an fantastisk metod för att spåna kring sådant här. Ska försöka taq och äta nu istället bara, klockan är sex och det enda jag ätit idag har varit en skål hårda karameller och lite jordnötter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: