Gurka #734

Känner att det är jobbigt att vara jag. Brukar göra det. Samtidigt älskar jag att vara jag. Det är väldigt komplicerat så. Kan känna att jag är tämligen unik, att jag är den enda jag som finns. Att jag har en sorglig och djup bakgrund som gör att bara jag kan vara jag. Att jag kan bära på hemligheter, och hur mycket jag än väljer att avslöja om mig finns det alltid mer, om jag skulle välja att gå djupare. För det mesta väljer jag att bara visa min yta, nöja mig med det, bestämma att andra inte behöver se in i min själ.

Det jobbigaste är känslan av att vara övergiven. Att människor som lovat att vara viktiga för mig valt att lämna mig. Om de kunde gå ut med att de genuint hatar mig eller så kanske jag skulle kunna släppa saken. Antagligen skulle jag bara välja att avsluta min existens. Men denna förmåga att alltid hålla mitt hopp levande de har tär på mig. Att jag ser att de försöker, försöker, och försöker, trots att det varje gång slutar med att de gör mig illa.

Har svårt att förstå vad som hindrar dem från att ta kontakt med mig. Vad som hindrar dem från att stödja mig. Har svårt att förstå vad det är de försöker göra alla de där gångerna de lyckas gör amig illa. Men trots det bidrar de till att jag kan känna att jag är viktig. Vore jag inte viktig för dem skulle de väl ge upp mig? Eller? Och är jag viktig för dem, är de viktiga för mig.

De där japanska släktingarna jag försöker få kontakt med. Mitt lilla hov, som jag har fått en bild av att även de kommer från det hållet. Mina medmänniskor. Alla de där som kämpar för sin prinsessa. De är alla viktiga för mig. Förstår bara inte beslutet att gömma sig för mig. Varför kan jag inte få den där pengahögen i handen? Varför kan jag inte få kontakt med mina förlorade släktingar? Varför vill de inte introducera mig för det liv och den kultur jag kunde ha ärvt från min japanska sida? Vad är de rädda för? Förstår inte. Kan inte förstå. Känner mig övergiven. Men vägrar ge upp hoppet.

Kämpar för att visa vad som är viktigt för mig. Både i ord och i handling. Men ändå ska jag lämnas vind för våg. Ändå ska min hemliga pengahög hållas i beslag. Förstår inte. Kan inte förstå. Är rädd att min ork kommer ta slut, att jag tvingas ge upp den här kampen, och tvingas lämna denna värld i förtid.

Ska gå och lägga mig nu. Gurka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: