Lite mer gällande mina Japanstudier, och gottigheter

Klockan är redan ett på natten men jag känner absolut att jag vill hinna skriva ett blogginlägg idag ända. Vet att jag skriver sämre såhär dags än mitt på eftermiddagen, men det får vara.

Igår var det japanskakurs och lördagsfirande som vanligt. Har ådragit mig en vana att bli tjatad på om att jag behöver åka till Japan. Känner mig ganska okej med det faktiskt. Tycker mig kunna skapa en ganska japanskspråkig miljö åt mig själv framför datorn här hemma, men i slutändan är förstås Japanbesök nödvändigt för Japanstudiernas lyckande.

Min lärare kommenterade att hon märkt i vår grupp att några är vana vid att lära sig europeiska språk, vanor som lägger sig ivägen när vi försöker studera japanska. Tror inte det är jag som anklagas för det, men vet inte säkert. Känner inte igen mig själv i beskrivningen, pluggade tyska i sex och en halv termin i skolan och kan fortfarande inte höra skillnad mellan tyska och franska. Blev utkastad från kursen termin sju för att jag inte förstod något. Japanska upplever jag som betydligt lättare än tyska, särskilt vad gäller grammatik, men att saker stavas som det låter är också trevligt. Och kanji, de kinesiska tecknena, upplever jag heller inte att de gör det svårare, tvärtom reder de enkelt ut japanskans många homonymer.

Har förstås en helt annan motivation i Japanstudierna än jag någonsin hade i tyskastudierna, vilket påverkar. Likaså har jag avsevärt bättre studieteknik. Skulle aldrig fallit mig in att titta på tyska teveserier i högstadiet.

Misstänker att tjatande om att jag behöver åka till Japan inte har något med mitt lilla hov att göra, utan att det bara är människor i min omgivning som (visserliggen riktigt) ser det som en naturlig utveckling av mina Japanstudier. Så jag är rädd för att jag ska åka till Japan under förhoppningen att bli påpetad av japanska släktingar för att senare komma att åka hem besviken. Skulle kännas tråkigt att behöva känna så efter en resa.

Blev igår kallad gottegris, mina föräldrar serverade mig chokladpudding. Köpt under föhoppningen att min två och ett halvtåriga systerdotter ska gilla. Hon var inte med idag. Men jag åt massor av gottigheterna. Kände nästan för att analysera chokladpuddingen utifrån perspektivet att mitt lilla hov gjort nya bedömningar av min personlighet, men har faktiskt ingen anledning att tro att de varit inblandade. De är nog fortfarande fast och stenhårt övertygade om att jag har en vuxnare smak.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: