Liten utvärdering av projekt arbetshetsande

Tror att jag fått projekt arbetshetsande att avslutas nu. Ett annat projekt som de pausade i julas efter jag bett om att få det pausat är igång igen istället. Det kan jag ta tills vidare. Pappa frågade igår igen om han fick låna pengar av mig, lillebror nämnde prinsessande i en bisats. Så saker är i sin ordning igen. Ska försöka gå igenom vad som hänt nu bara.

I våras vid ett tillfälle blev jag apropå ingenting tillfrågad om jag funderat på att arbeta inom IT av mina föräldrar. Svarade att ja det har jag. Den saken har egentligen inte förändrats. Skulle jag ge mig på arbetande är det fortfarande förstahandsvalet av en rad skäl. Skulle kanske egentligen hellre komma igång med datastudierna igen, men principiellt ser jag inget fel med det. Däremot är det inte praktiskt möjligt för närvarande. Kämpar med att få ihop saker som det är, behöver inte den extra belastningen arbetande skulle innebära utöver det.

Vägde mig när jag besökte mina föräldrar för en vecka sedan. Min egen våg har slut på batterier. Vägde nästan två kilo mindre än jag brukar. Inget dramatiskt egentligen, men det är sällan jag får en så låg siffra. Har nog ätit ganska dåligt sedan januari och frammåt. Mina bergamotter jag köpte har legat och blivit dåliga, likaså mina morötter. Mat som måste göras något med. Och bergamott köper jag ändå för att jag tycker det är lite kul. Förklaringen till varför jag får mat kvar hemma och samtidigt tappar vikt är antagligen för att jag är stressad. Har nog med annat att tänka på så ätandet blir nedprioriterat.

Igår innan jag skulle till japanskan svimmade jag i duschen. Brukar få blodtrycksfall när jag reser mig upp efter ha suttit och duschat. En lite mindre jag som äter lite sämre svimmar lättare, inget konstigt med det. Men tycker ändå det är läskigt.

Pratade igår också om att jag rör på mig för lite. Med lite mer muskulatur så skulle risken för blotrycksfall minska. Likaså har jag något låg bentäthet. De mäter mina ben för att jag går på hormonbehandling, standardprocedur i sammanhanget. Skulle jag studsa runt lite mer skulle dessa besvär minska. Likaså skulle antagligen mina problem med stresskänslighet dämpas något och jag skulle orka mer. Har egentligen ett visst intresse för kampsport av det japanska slaget. Känner mig ändå kluven. Försöker prioritera japanskakursen högre nu och det skulle bli mycket med bådeoch, sedan är finansieringen lite av ett problem också. Vill heller inte gärna söka mig in i ett nytt socialt sammanhang när jag redan känner att energireserverna är låga.

Kommer försöka prioritera att få fortsatt aktivitetsersättning nu. När det är avklarat kan jag försöka få till andra saker. En sak i taget.

Vet inte precis vad min stresskänslighet beror på. Den är ganska märklig. Har fullgod fysisk ork, eller åtminstone ork på en nivå som kan förväntas med hänsyn till hur mycket jag rör åpå mig. Men mentalt, hamnar jag framför ett problem kan det hända att världen börjar kännas suddig, ungefär som ett blodtrycksfall. Typiskt när jag ska försöka komma igång med programmering eller mattematik eller något annat mer krävande. Vet att det där är möjliga symptom på ångest. Men den dyker upp i mindre skala vid andra tillfällen, senast idag när jag skulle ge mig på att laga mat — fick förhandla med mig själv tills jag var överrens med mig om att vad jag kommit fram till var en lagom nivå. Hade annars gärna lagat ett mer avancerat verk. Det vanliga symptomet av stressande är annars att saker bara inte händer, utan att jag tänker på det, försöker lägga fokus på ngåot och därigenom blir det något annat som bara inte blir av.

Kommer ihåg ett tillfälle från grundskolan, måste varit i sexan eller så. Satt i korridoren och räknade matte, blev nog någon timme, fick ett sådant där flow. Märkte att tiden flugit iväg eftersom jag plötsligt var superhungrig. Det där vill jag kunna få uppleva igen. Men jag existerar liksom tills vidare i en parallell dimension där sådant inte händer. Där hjärndimman lägger sig tjockt långt innan magen kurrar.

Det liv jag lever nu är avsiktligt anpassat så att ätande och till och med städande ska bli av. Kanske inte alltid så ofta som det borde. Men bli av. Att jag ska kunna göra saker som är viktiga för mig. Att jag ska kunna umgås med andra och det ska vara någotsånär flytande. De vill säga, att livet sådär i stort ska fungera. Vet att mitt lilla hov skulle kunna hjälpa mig med att få det att fungera bättre, om de bara försökte, men det inflytande de har över mitt liv använder de till att göra det svårare för mig. Och det är därför jag är så ledsen på dem.

Kanske kan jag med det här inlägget också förmedla varför mitt svar på ‘Skaffa ett jobb!’ är ‘Döda mig inte!’. Gurka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: