Närmar mig kokpunkten igen

Det var något jag funderat på att skriva i ett par dagar, kommer bara inte ihåg vad. Önskar påminna om att jag betraktar det som tämligen respektlöst att prata om mitt liv i termer av arbetande. Varje gång jag hör trams i ämnet ifråga kommer jag närmare till att koka över. Detta gäller alltså i synnerhet de av mina medmänniskor jag kallar mitt lilla hov. Vill försöka ha överseende med enskilda annars, men det blir inte helt enkelt när det ska tramsas om det systematiskt. Vill inte gärna få ett utbrott mot någon som egentligen inte är inblandad. Men så länge det pågår experiment om att vänja mig vid tramset ökar progressivt risken att oskyldiga kommer i klämm, biter ihop lite varje gång jag hör termer i ämnet.

Mina känslor kring arbetande har blivit progressivt fientligare ganska länge nu. Har väldigt svårt att se varför tramserierna ska fortsätta. Förstår inte vad som är så svårt med att respektera mitt perspektiv på saken. Det enda som händer med arbetstramsandet är att jag utvecklar självmordstankar igen. Har svårt att respektera en värld och en omgivning som inte klarar att respektera mig, och varför skulle jag stanna i en värld i vilken jag uppenbarligen inte är välkommen? Är beredd att göra vad som krävs för att lämna er andra bakom mig.

Kanske kan jag komma på vad det där andra jag skulle skriva om var för något när mina känslor lugnat ned sig lite igen. Gurka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: