Mer om arbetstramsandet

Gråtit igen.

Ägnar mina dagar åt att få mitt liv att gå ihop, och vad jag möts av är trams om att allt jag gör är fel och otillräckligt. Trams om arbetande. Blir bara ledsen av det, har mycket nog utan att behöva bli trakasserad. Så har ni inget konstruktivt att säga, håll tyst. Och jag vill inte höra några kommentarer om hur ni älskar mig, tycker jag är viktig, och bara vill stödja. Säg då inte att allt jag gör är fel i stället. Det känns väldigt märkligt när det ska slå fram och tillbaka mellan trakasserier och försök att visa stöd.

Jag tänker inte beblanda mig med arbetsmarknaden. Vill inte höra ett skit om arbetande, alls. Lägg av.

Försöker att närma mig mina japanska släktingar, försöker visa intresse, och det jag möts av är trams om arbetande. Känner mig avvisad. Känner mig direkt ogillad.

Kan jag få bestämma över mitt liv istället för att ni andra ska försöka tvinga in mig i någon smal abretsnorm? Mitt liv är mitt, och det går inte ut på arbetande. Har viktigare saker för mig. Har andra prioriteringar. Och jag kan verkligen inte göra allt. Om jag skulle syssla med arbetande skulle jag omöjligen kunna göra något annat. Kan jag få behålla min agens, kan jag få bestämma över mig själv, kan jag få avgöra vartåt mitt liv ska bära?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: