En del reflektioner

Tänker en massa, däribland på saker jag känner jag vill skriva ned. Så jag dumpar lite här nu innan jag tar mig i säng. För att inte känna att jag glömt bort det till nästa gång.

Först känner jag för att säga att jag känner sådär i allmänhet att mina medmänniskor är väldigt varmhjärtade. Bara sådär, opåkallat. Men har reflekterat lite över saken, hur mycket jag tycker om allihop. Kanske för att det varit jultider och det kändes i sammanganget passande att tänka så.

Den 23:e började jag en process att reflektera över en massa barndomsminnen. Inte de jag brukar skriva om här på bloggen. Utan andra, med utgångspunkt från diverse julklappar och presenter jag fått. Har verkligen varit separerad från den jag var som barn. Har tänkt så mycket i termer av transigheter och prinsessande att allt det där andra, de vardagliga grejjerna, liksom inte hunnits med. Så jag tänkte på någon spännande blomma jag fick något år, mitt akvarium, PS2:an jag fick tillsammans med min storebror. Saker jag blev glad för.

Känner att jag börjar landa i min nya kropp och liv. Inte så mycket att jag är kvinna, det känns ganska uppenbart för mig. Däremot, reflekterar plötsligt över att det varit en väg hit, att jag hade ett liv före transitionen. Har idag svårt att över huvud taget föreställa mig hur det var att ha killkropp, det känns så oerhört avlägset. Kanske i och med det här landet jag kan tänka på min barndom så, utan att det behöver bli en stor grej.

I och med att jag tänker på min transition tänker jag också på den kämpiga och omständiga väg jag haft hit. Betraktar mig inte som en person som får saker gjorda, känner inte riktigt igen mig i det. Men helt tydligt är jag ihärdig och målmedveten av mig trots allt, det är väldigt mycket så jag agerar. Har blivit van att få som jag vill, inte för att människor ställer upp att ge mig vad jag vill, utan för att jag envist håller fokus och dundrar på tills jag lyckats.

Idag när jag skulle sätta mig att fortsätta läsa på den bok jag läser lade jag märke till att de sidor jag läst förra gången inte fanns. Och berättelsen fortsatte på ett annat sätt från senaste hundörat än vad jag mindes den. Många tankar for genom mitt huvud. Tänk om jag inte kan hålla isär drömmar och fantasier från verkligheten? Antagligen var det bara så att jag började läsa från fel, ett tidigare, hundöra. Kommer ihång att hoppet kändes lite märkligt och att jag kände igen en del av historien. Lite förvånad att jag inte upptäckte det först.

Tankarna som for när jag märkte av mitt lilla misstag i boken var läskiga. För om det skulle vara så att jag inte kan hålla isär verklighet från fantasi, vad händer med prinsessandet då? Det där är alltid ett orosmoment för mig, och alltid när jag finner minsta sak som skulle kunna tyda på att jag har vanföreställningar känner jag mig skrämd och nojjig.

Idag är min stora sak, riktningen jag stakat ut, vägen jag går, mitt Japannörderi och mitt prinsessande. Pressar alltså på med i princip samma ihärdighet och beslutsamhet som jag pressade på med för transitionen. Detta är ett skäl till varför jag blir så upprörd när vissa försöker distrahera mig från den banan. Japannördandet är vad som är viktigt för mig nu, därför är det vad jag gör. Min målsättning är nog främst att kunna få kontakt med mina japanska släktingar och få min prinsessiga existens erkänd. Sedan är det förstås också alltid praktiskt att kunna ett till språk.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: