Gurka #679

Har lite svårt att hålla mig. Tänker en massa. Så skriver ett surigt inlägg mot arbetshetsande till. Kan inte påstå jag känner mig särskild pressad i frågan idag. Men mitt surande igår väckte minnen från i våras.

Vet att filurerna från japanskt håll förespråkar att alla ska arbeta. Vet inte direkt på vad för ideologisk grund, men har en känsla av att det uppstod som en reaktion mot den trista troditonalistiska idén att arbete är för män och kvinnor kan stanna hemma.

Blev en gång visad något klipp ur en film som visade en japansk kvinna i Amerika som upptäckt att hennes familj gått in på en kriminell bana för att klara av att upprätthålla den höga levnadsstandard de åtnjutit i Japan. Hon var från en sådan tradition där kvinnor inte förväntades lämna hemmet, alls. Bestämde sig för att ta självmord för att få behålla sin ära. Räddades av filmens ‘hjältar’. Där tog den bit jag fick se slut. Sedan fick jag förklarat för mig att hon fick starta ett nytt liv och skaffa sig ett arbete. Sensmoralen var att även de med hårda traditionalistiska idéer kan bli med jobb och det kan fungera.

Själv föresrpåkar jag klart idén att arbetsmarknaden ska vara tillgänglig för de som behöver den. Könsdiskriminering är något jag motsätter mig kraftigt. Ser mig verkligen inte som traditionalist. Men det är en annan fråga än att se det som rimligt att mitt lilla hov arbetshetsar mig.

Skulle knappast se det som ett förlorande av min heder att söka jobb. Det är inte vad det handlar om för mig. Har haft sommarjobb förut, så i så fall hade jag redan varit körd. Ser mig som fullständig människa ändå, tycker mig kunna kräva att få ha mina prinsesstitlar ändå, en till erfarenhet är inget som förminskar mig som person. Har visserliggen aldrig varit ekonomsikt beroende av en arbetsgivare, men tror inte det skulle ändra mina känslor väsentligen i denna fråga.

Skrev i mitt förra inlägg en del om varför jag inte tänker söka jobb. Skäl som att det skulle vara att distrahera mig från vad jag faktiskt tycker är viktigt. Det skulle ge mitt lilla hov möjlighet att ta ifrån mig tiltarna, prinsessandet, den hemliga pengahögen, och lämna mig vind för våg; något jag ständigt oroar mig för att de tänker göra, eller värre, redan gjort. Har också andra skäl. Som att skulle jag få en förvärvsinkomst blir jag av med aktivitetsersättningen. Skulle jag ha ett förvärvsarbete skulle jag antagligen sressa ned mig totalt på en månad eller två och sedan sitta inkomstlös, utblottad, och sönderstressad. Jag vägrar förklarligen.

Häri sitter också mycket av skälet varför jag blir så arg när människor vill prata arbetande med mig. Har ägnat de senaste åren med att komma på fötter. Det har varit en tuff kamp. När de arbetshetsar så känns det rent konkret som att de försöker slå sönder det liv jag har, som äntligen någorlunda går ihop.

Det kanske finns skenbara paralleller mellan den traditionalistiska japanskan och jag. Båda föredrar självmord före arbetande. Båda har kopplingar till japanska överklassen. Men jag har vuxit upp utanför dessa traditioner, har mina egna skäl till att vara jag. En sådan jämförelse faller därför platt.

Arbetande är inte rätt väg för mig. Det är stora risker till ingen nytta. Detta är den bedömning jag gjort och jag önskar få den respekterad. Vägra respektera min bedömning i frågan och du vägrar respektera mig. Gurka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: